"För det finns ingenting, elände och förnedring och död, allt som Gud och Satan kunde slå emot oss med, som skulle ha kunnat skilja oss, det var du som gjorde det, du - av egen fri vilja. Jag har inte slitit sönder ditt hjärta - du har gjort det själv, och när du gjorde det slet du sönder mitt. (...) Jag förlåter dig det som du har gjort mig. Min mördare älskar jag - men din? Hur skulle jag kunna göra det?"

Har läst ut Svindlade Höjder.
Jämfört med denna otroligt mörka och gåtfulla roman var Jane Eyre en promenad i solskenet. Så otroligt stark bok. Jag förstår verkligen inte. Var det sånt här folk snackade om i mitten av 1800-talet? I vilket fall som helst så var den helt sjukt underbar.

// Cathy