De tog mig till en sal, ett solblekt sjukhus där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås

Om man lyssnar tillräckligt mycket på Kent under en dag får man lite ont i hjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0