För att det borde finnas någon slags lag på exakt hur jävla het man får vara.
Och om det skulle finnas det, vore Robert Downey Jr. den första att åka i fängelse.
<3

Det finns få saker som jag tycker är så otroligt mysigt som att sitta i mitt rum, alldelse vid kvällstiden, när solen är påväg ner, och helt plötsligt reagera på att det har blivit mörkt. Den där känslan av att jag inte minns att det blev mörkt, utan att det bara succesivt blev det medans jag var upptagen med att tänka på fina, jobbiga, häftiga, underbara och konstiga saker.

Det här är vad jag har haft för mig i helgen medans ni var upptagna med andra saker:

Fredag:
Efter skolan tog jag och Dexter (aka Jessica) bussen direkt efter skolan upp till Umeå för att se på bio, närmare bestämt Alice i Underlandet och Shutter Island. De var riktigt bra båda två, men jag var lite besviken på Alice i Underlandet eftersom jag hade tänkt att den skulle vara bättre än vad den egentligen var (dock räddade Johnny Depp filmen litegrann) och sen blev jag lite besviken på att Shutter Island var för förutsägbar. Men å andra sidan har jag kommit fram till att jag har stor respekt för Leonardo DiCaprio. I alla fall så träffade vi skönaste reagge busschauffören innan vi kom hem till Andreas där vi sov, trots att någon hade stulit madrassen.




Jag såg en Iron Man 2 (<3<3<3<3<3) poster påväg til salongen, fick damp och började skrika som en tok då Jessica erbjöd sig att ta ett kort. Jag var nöjd som aldrig förr. Sen gick det ett killgäng förbi och stirrade på mig. Otroligt värt.


<3

Lördag:
Vi åkte hem från Umeå runt 12, jag åt Pommes Frites till frukost (eftersom Andreas bara hade havregrynsgröt hemma. Fattig studentmat, haha) och Jessica den tönten (<3) åt potatismos (aka det äckligaste man kan äta). Väl hemma gick vi och hyrde film och barrikaderade oss i min Mancave.

* My One and Only (Renée Zellweger och Kevin Bacon (<3) i denna så kallade "Kärlekskomedi" (in. my. ass.) om en kvinna som, tillsammans med sina söner, åkte runt i USA i en babyblå Cadillac. Nämnde jag att den utspelade sig på 50-talet? As konstig film. Påminde lite om filmer som Nurse Betty och Down with Love)
* The Taking of Pelham 123 - Linje 123 kapad (Haha, älskar den svenska titeln btw. John Travolta spelade en man som kapade ett tunnelbanetåg och Denzel Washington spelade killen som råkade sitta i övervakningstelefonen på trafikkontoret. Riktigt jävla bra, men det kan ha ganska mycket att göra med att John Travolta som ond är ungefär så bra det kan bli)
* Lucky Number Slevin (Josh Hartnett som Slevin, en kille som råkar vara på fel ställe vid fel tidpunkt och hamnar mitt emellan ett "Maffia" bråk mellan Morgan Freeman och Ben Kingsley. Sen spelade Bruce Willis en hårdkokt mördare och Stanley Tucci en polis. Äckligt bra film, riktigt spännande)
* Gothika (Hally Berry spelade en psykolog som en dag vaknar upp på samma mentalsjukhus som hon jobbar på, problemet är bara att hon nu är inlagd själv. Hon minns ingenting om vad som hade hänt, och börjar se en massa sjuka saker. Penélope Cruz spelade en galen kvinna och Robert Downey Jr. var också med. Förövrigt är han helt sjuuuuukt snygg. INSANE <3<3<3)



Söndag:
For till Moliden och firade Johanna som egentligen fyller år imorgon. Det blev tacos och gófika tillsammans med Malin, Julia och Sara. Sen spelade vi lite Geni, Sara och Julia åkte hem och då gick jag, Malin och Johanna ut och gick för att kolla runt lite på Moliden. Det blev en helt del snack och annat mys innan vi tillslut kom i säng runt ett.

Måndag (idag):
Idag har det varit en helt vanlig dag, och trots att jag egentligen borde vara sur just nu är jag sjukt glad. Härligt säger jag åt detta avvikande beteenden (som Sara skulle ha kallat det).

Dagens låt:
Ryan Adams - Now That You're Gone

// Lisa - What, like... He tripped, you fell?

Dagens stora samtalsämne på skolan har varit om våldtäkten på "Linnea", en 14-årig tjej som gick på Bjästaskolan, som inträffade förra året av en ett år äldre elev "Oskar" på en skoltoalett. Det var nämligen så att SVT:s Uppdrag Granskning visade ett reportage om detta som kallades "Den andra våldtäkten" och handlade om hur det hände och vad som hände efteråt. Framförallt den hemska ryktesspridningen som florerade på Internet. För grejen var att "Linnea" polisanmälde våldtäkten, "Oskar" erkände och blev dömd. Men sedan bröt ett rent helvete ut för "Linnea". Hon blev kallad Hora, folk sa att hon var ute efter pengar och en massa andra hemska rykten började att gå på skolan och framförallt på Internet. "Oskar" själv tog tillbaka sitt erkännande, och han hade allt folk bakom sig medans "Linnea" i princip inte hade någon vän längre. Till slut gick det så långt att "Linnea" blev tvungen att byta skola. Under tiden hade det skapats facebook grupper som ville fria han från anklagelserna och till och med en blogg.

Jag missade programmet igår, därför hade jag ingen riktigt koll på vad det snackades om imorse på skolan, hade bara läst en artikel i Aftonbladet dagen innan. Men allteftersom dagen fortskred och inte bara elever tog upp det, utan lärare också insåg jag hur stort det egentligen var och när jag kom hem satte jag mig vid SVT Play och kollade igenom inslaget. Fy fan säger jag bara. Det här med ryktesspridning är en av de värsta saker jag vet. Att folk trodde på "Oskar", tog hans parti och önskade att "Linnea" skulle brännas på bål är så overkligt i min värd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag ville bara gråta och skrika på samma gång.

De var både ungdomar och vuxna som tog "Oskars" parti och det uttalande jag störde mig mest på var när det var en 51-årig kvinna från Domsjö som sa att hon inte trodde att någon våldtäkt hade ägt rum, med tanke på att "Oskar" var en sådan snygg och snäll kille.

Vad fan har det med saken att göra undrar jag då? Bara för att någon är snygg så betyder det VERKLIGEN INTE att han inte kan våldta någon. Våldtäkt är inget människor gör för att det inte kan få till det, utan det är en drift som ligger och spökar i hjärnan. Våldtäktsmän är inte bara äckel som gömmer sig i parker och lurpassar, de är också helt vanliga killar som behöver hjälp.

Sen blev jag fruktansvärt irriterad på några killar som försvarade "Oskar" och sa att han var en sådan omtänksam människa att de inte förstod att han skulle kunna vara kapabel att göra något sådant här. Eftersom allt de hade hört, om gummipålar och att hon hade sagt till folk att hennes fitta hade spräckts, det var saker de hade hört från andra människor. Rykten börjar oftast med någon slags sanning, som tyvärr råkar utvecklas till något fruktansvärt osant. För jag vet själv att det kan gå överstyr väldigt lätt. Att ta folks ord med en nypa salt, det är något man får lära sig att göra. Speciellt ifråga om något sådant här. För tydligen var det så att "Oskar" var relativt populär och att "Linnea" hade ett lite dåligt rykte om sig redan innan. Inte konstigt att han fick många anhängare, det var han som kände flest människor och han hade bättre status än henne. Sen hjälpte det inte att hon var kär i honom heller. Det gjorde det bara mycket värre.

Faktumet att "Linnea" fick flytta iväg från sin plåga är ingenting som är ovanligt. Utan det är snarare så att det nästan alltid är offret som måste maka på sig, som får skiten, som inte klarar av att vara kvar på samma ställe för att folk är så jävla trångsynta och inte ser som är mitt framför dem, att de vägrar se sanningen och att vuxenvärlden alltför ofta är okapabla att ta ställning till mobbning, det är absolut någonting hemskt fruktasvärt. För om inte de vuxna kan säga ifrån och ta ställning, hur ofta tror ni att ungdomarna kommer att göra något vettigt åt det då?

Jag är sjukt äcklad över hur folk kan tro, med sådan övertygelse, att hon ljuger. Med tanke på att "Oskar", bara tre månader efteråt, våldtog en till tjej, gör allting mycket klarare. För saken är den att har du väl våldtagit en gång, är risken riktigt stor att du kommer att göra det igen. Våldtäkt är något väldigt jobbigt att anmäla, att sitta där och berätta det intima för andra människor, det är inget man gör för att få lite uppmärksamhet, som "Linnea" blev anklagad att söka efter hela tiden. Att anmäla en våldtäkt är något som kräver jävligt mycket mod. Att bli dömd för en våldtäkt kräver jävligt starka bevis. Att bli dömd överhuvudtaget i Sverige kräver väldigt starka bevis, så jag förstår verkligen inte hur folk kan vara så dumma i huvudet att de inte inser det. Bevis är bevis, det är inte till för att jävlas med någon. Det var för tusan DNA-bevis, läkarrapporter, till och med vittnen vid den andra våldtäkten. Sen var både "Linneas" och "Oskars" uttalande till polisen den första gången i princip samma.

Jag är övertygad om att han är skyldig, och jag förstår inte alls hur det kan finnas folk med sådana tvivel som det verkar finnas även idag. Okunskap och rädsla för sanningen är det jag skulle kalla det här. Och det är väl klart, om jag fick reda på att någon jag kände väl hade våldtagit någon skulle jag säkert också misstro det. Men det är ingen ursäkt för denna häxjakt som har utvecklats, utan det är bara att inse det: I de lugnaste vattnen, lurar de farligaste fiskarna.

Usch säger jag bara. Usch. Att sådant här ska få hända i Sverige, i vårat så kallade trygga land, på en plats där vuxna hela tiden hanterar ungdomar. Det är sånt här som får mig att tappa tilltron till mänskligheten.

// Lisa

Denna onsdag har Johanna haft feber, Fredrik och Simon har sjungit på "Tears in heaven", Julia har gjort ett mordförsök på mig, Malin har ätit chokladboll med sked (som vanligt), Henke nös så högt att jag blev rädd (igen), jag har haft kvartssamtal (eller mentorssamtal som Malin promt vill kalla det) och efter lite dektektivarbete har vi tillslut fått reda på att Thomas inte ligger död någonstans, utan att han är sjuk.
En helt vanlig onsdag med andra ord.

// Hon som tillsammans med Dexter ska göra Umeå osäkert i helgen.

Klimatpartyt var riktigt intressant och hur mysigt som helst. Speciellt när det bjöds på gratis fika och Marielle sjöng en fin, egenkomponerad, väldigt vacker låt. Fan vad duktig den tjejen är. Hon kommer att bli något stort.

Sen var det inte fy skam att vi fick se på Stolthet och Fördom idag på engelskan OCH svenskan. Körsbäret på glassen var att det var The Mentalist idag också. Wow, livet leker.



// Lisa - I doubt that was part of the original décor.

Den här helgen har varit riktigt mysig. Det finns få saker som slår det där lilla och vanliga.

Fredag:
Jessica kom hem till mig på kvällen, vi bläddrade i skolkatalogen, kollade bilder från Thailand och såg på The Box med Cameron Diaz. Den var faktiskt riktigt bra, trots att jag har stora problem med henne. Men inte undra på att filmen var lite psykande med tanke på att regissören har gjort Donnie Darko också.



Lördag:
Vi låg i soffan hela dagen och såg på Winx Club (tusan vad bra det är egentligen, haha) sen på kvällens såg vi lite film

* The Lovely Bones (Peter Jackson [Sagan om ringen triologin] har regisserat den här filmen om en flicka som blir mördad och hur hon vakar över sin familj och mördare. Tragisk film, men riktigt vackra landskap. Sen var det ett stort plus att Mark Wahlberg [Max Payne] spelade pappan.)
* Brothers (Tobey Maguire åker iväg för att kriga i Afganistan, men han befaras vara död och hans fru (Natalie Portman) börjar umgås med hans struliga bror (Jake Gyllenhaal). Sorglig historia, men Tobey Magurie är ett stort babyface, så det förstörde litegrann)
* Moon (En kille jobbar på månen med att kolla en massa maskiner som "skördar" helium-3 (som skickas tillbaka till jorden och används som bränsle). Han är den enda arbetaren på månstationen, har varit däruppe i snart 3 år, och efter en olycka börjar saker bli riktigt skumma. Sjukt bra film, älskar sådana här filmer med få skådespelare och litet utrymme. Sen att Kevin Spacey spelade robot var ganska intressant också)
* Dread (Ett par högskoleelever gör ett experiment om rädsla. Underhållande, men inte ens lite läskig)



Söndag:
Idag har jag sett på Gossip Girl (avsnitten jag missade när jag var i Thailand) och varit i kyrkan på rock gudstjänst. Det var super kul, fan vad Gray Cat Association var duktiga! Sen fick vi tacos också, det var inte fy skam.

Nu ska jag se på Stolthet och Fördom <3

// Lisa - Are you hungry?

Linnea: Ja Malin, dig skulle man kunna se som en dagbok med lås. Jag är ju mer som en sladdrig Kalle Anka tidning.

The Vampire Diaries lyckades med allt det där som Twilight föll på.
Det är helt sjukt mycket bättre.
Kolla bara in det här.
Sen har de Damon och Stefan.
Och det är inte alls fy skam <3



// Lisa - I'm getting really bored and really impatient; and I don't do bored and impatient.

Jag tycker egentligen inte om att åka buss. Eller, det är jätte skönt om det inte är mer än 10 stycken medresenärer. Men så fort det blir minsta lilla trängsel och jag måste sitta med någon jag inte känner blir jag irriterad. Jag har en relativt stor personlig sfär och tycker inte om när människor jag inte vill ska vara för nära finns på ett för litet avstånd. Under mina bussresningsdagar har jag dock upptäckt att det finns fyra olika sorters bussåkare i trängseln.

1 – "Låt-mig-va-jag-sover"
Den första kategorin är människor som lägger upp sina väskor på sätet bredvid, och tittar ut genom fönstret med mp3:n på hög volym, trots att bussen nästan är full. Deras beteende grundas på driften att de inte vill sitta med någon okänd. I skolbussen tillhör jag tyvärr den här kategorin.

2 – "Jag-vill-inte-sitta-vid-fönstret"
Dessa personer är de drygaste. De sätter sig medvetet på det yttre sätet för att försäkra sig att ingen sätter sig med dem i onödan. Ofta har de inte ens några väskor på sätet vid fönstret heller. Oförskämt tycker jag om sådant här beteende.

3 – "Fjortisar och hockeykillar"
Det här är en utveckling av kategori tre, men de här är snäppet värre. Ofta unga tjejer eller killar i högstadieåldern som är ett par stycken, men istället för att sitta bredvid varandra som normala människor tar de upp en massa säten och alla sitter på det yttersta för att kunna prata med varandra. Otroligt irriterande.

4 – "Kom-och-sitt-här"
Den bästa kategorin i en överfull buss. De är de ödmjuka människorna som erbjuder en plats till alla nya resenärer. De har helt enkelt lyft bort väskorna från deras medsäte och tittar en i ögonen när man går förbi. De bästa medpassagerare du kan få.

// Lisa - I'll never let you sweep me off my feet.

Det blev inte så mycket uppdatering här på bloggen från Ao Nang den sista veckan eftersom internet krånglade väldigt mycket där. Men här får ni lite smakprov (i bilder eftersom de säger mer än tusen ord) på vad jag har haft för mig de två senaste veckorna.


Resan ner till Arlanda gjordes som sagt med nattbuss, och vi fick sova i små rum på Rest & Fly.


Bangtao Beach.
Eftersom vi inte fick rummet på engång satt vi och åt lunch på stranden.


Pappa krävde aftonbladet så ofta det gick trots att den var drygt 4 gånger dyrare än i Sverige.
Observera att mamma läser om Kronprinsessan. Vem är överraskad?

Den bästa lunchresturangen någonsin!


Det var fullt med maneter i vattnet vid Bangtao Beach. Men jag var glad ändå. Och vit.


Jag och mamma.


Även fast jag hade såhär lite kläder på kvällen så svettades jag. Helt sjukt varmt.


Mammas födelsedag började med att en stor bukett blommor (som jag och pappa köpt i smyg) kom med en kille som knackade på dörren.


På kvällen åkte vi och såg på en elefant/akrobatik/trolleri show.


Sådana här skyltar såg man lite här och där efter stränderna.


En kväll for vi till Kamala Beach, där vi åt på en svenskägd resturang och blev indragna hos en skräddare. Där vi "råkade" köpa lite kläder. Mohaha.


En tur med buss till fastlandet för att rida elefanter.´


Min jättetrevliga "elefantkörare" som har växt upp tillsammans med sin elefant.


Efter elefanterna blev det kanotåkning.


Där jag såg allt från den här grodan, till ekorrar, ödlor och fiskar.


En dag på stranden köpte jag och mamma varsinn grillad majskolv. Och fy tusan vad goda de var.


Longtailbåt.


Svampar som var otroligt glada <3


Patong var nog en av de saker jag blev mest besviken på i hela Thailand.
Stressigt, skrikigt, jobbigt helt enkelt.


Vår skräddare (nere till höger) och hans medhjälpare.


Mamma förbarmade sig över en fågel och matade den från balkongen. Plötsligt kom dess kompisar också och de tre musketörerna villa bara ha mer hela tiden.


Sista kvällen i Bangtao åkte vi till den södra udden av Phuket och kollade på solnedgången. Det var otroligt mäktigt, och jag fick en hel den riktigt vackra bilder (solnedgångs-junkie som jag är blev jag nästan lite tårögd)


Blåste mycket gjorde det uppe också. Tack gode gud att jag inte tog på mig klänningen som jag egentligen hade tänkt ha på mig kvällen till ära. Det hade varit ganska jobbigt.


Ao Nang som ligger i Krabi var där vi bodde andra veckan. Och hotellet hette Krabi Resort.
Notera att det blåa och rosa är bilder på kungen. Thailändare älskar sin kung. Otroligt mycket. Man såg bilder på kungen lite här och där. Resturanger, affärer, hotellreceptioner och till och med på stranden.


Solnedgången i Ao Nang var inte fy skam heller <3

 
På den här resturangen såg mamma ett par katter som strök omkring borden och tiggde mat. Hon fick tårar i ögonen och kastade diskret ner lite hamburgare nu och då när personalen inte såg.


Båttur! Vad hade ni förväntat er? Pappa var ju med. Det var föressten det enda sättat att inte flyta bort i Ao Nang. För det blåste ingenting inne i samhället, så det var mycket varmare än i Bangtao. Skärgården var sjukt vacker iallafall, höga kalkstensberg som reste sig ur det klarblåvattnet.


Den bästa stranden fanns på Chicken Island. Vattnet var svalt, sanden var grovkornig utan stenar och vinden var helt lagom.


Sen var det ett stort fiskstim som inte tvekade med att komma riktigt nära.


Otroligt skönt.


Anledningen till att ön heter Chicken Island: Den ser ut som en kyckling. Jag tycker snarare att den ser ut som en kalkon.


Våran sjöbjörn som bossade över longtailbåten. Han var hur cool som helst, och kunde inte ett ord engelska. Pekade på allt och grymtade. Hans styrman fick förklara.


Lata dagar vid poolen hanns med också.


Ödlor fanns det gott om i Thailand, men jag var bara glad för det. Eftersom jag tycker att de är så otroligt söta. Det hände mer än en gång att jag stannade upp mitt på gatan och började dalta med en liten skräckslagen ödla som satt på marken eller i taket.


Värsta dagen var när vi åkte longtailbåt till Railay Beach och det var fruktansvärt där. Äckligt varmt, sjukt kvav luft, pappa blev bränd av en stor manet, mamma blev biten i hårbotten av GIGANTISKA myror och jag brände mig i solen. För 5:e gången.


Näst sista dagen åkte vi ut till Bamboo Islands (tog drygt 2 timmar med en stor båt) och snorklade. Det var jätte härligt, och sjukt fint. Men jag tyckte att Röda Havet är ett bättre ställe att snorkla, för det var mera varierat undervattensliv där.


Ännu en vacker solnedgång <3


En hel del solskyddsfaktorskräms smörjande blev det, och i slutet av semestern var mina föräldrar rätt så less på att "smeta på det här klägget varje jävla dag och lukta kokosnötolja".


Sista dagen i Thailand spenderades först på en genuin marknad där jag köpte en as söt klänning. Billigt var det också. Och döda fiskar överallt.


Och sista måltiden spenderades på Resturang Echo i Ao Nang som var så otroligt mysig. Hemskt trevlig personal, fin utsikt och otroligt god mat. Det blev Kyckling och cashewnötter. Jag tror att jag åt det sammanlagt 7 gånger i Thailand, men den allra godaste var den jag åt sista kvällen. En perfekt avslutning på en underbar resa med andra ord.

Jag kan inte säga att jag är lika Thailandfrälst som vissa andra (host host JESSICA host host) men det var ett riktigt trevligt land. Människorna var verkligen så vänliga som det sas, det var rellativt billigt och maten var sjukt god. Dock var det ingen som varnade för alla maneter (jag blev bränd minst 50 gånger av sådana där små) eller att det var sådär sjuuuuuukt varmt och fuktigt (pappa höll på att dö). Jag skulle kunna tänka mig att åka till Thailand igen, men aldrig att jag skulle palla att bo där.

Nu har jag världens jetlag och mitt huvud känns som att det ska sprängas. Men jag tänker se på en massa TV-serier som jag har missat och skita i att plugga på matten. För att jag helt enkelt inte orkar bry mig.

// Lisa <3 Thailand

God morgon alla!

Eller egentligen är det eftermiddag för mig, men ni är troligtvis påväg att göra er klara för skolan just nu kan jag misstänka. Har i Thailand är allting bra, vi har solat och ätit gott varje dag, och ingen har blivit magsjuk, hittills iallafall... Men idag har vi tagit det lugnt, för jag har lyckats bränna mig på hela ryggen, haha. Men jag klagar inte. Jag har det riktigt bra ändå.

Igår fyllde mamma år, så jag och pappa hade sneaky-köpt en vacker ring har nere och jag hade packat med mig en CD med The Baseballs, som hon hade önskat sig. På kvällen for vi till en elefantshow som låg i något slags nöjesfält, fast minus alla karuseller. Det var riktigt kul, trolleri, akrobatik och nöjda elefanter kan inte bli så fel. Trots att en av dem bajsade på scenen.

FYI, en Aftonbladet kostar 180 bath här på hotellet, det är ungefar 40 svenska kronor. Sen är de mycket mindre än vanliga Aftonbladet eftersom det trycks härnere. Sen har de ingen färg heller. Otroligt ovärt.

Första boken är utläst, bara 4 stycken kvar nu. Men jag gillar inte hur Typ Trettio av Lisa Jewell börjar. Dissa Phil Collins, det tänker jag inte ha överseende med i första taget. Hoppas ni har det riktigt bra därhemma, och att ni inte dör av alla snö ni har fått.
 
// Lisa - "Hon är inte den coola bruden som gick i din skola längre, hon är säkert jätte tråkig och lyssnar på Phil Collins"