Jag tycker egentligen inte om att åka buss. Eller, det är jätte skönt om det inte är mer än 10 stycken medresenärer. Men så fort det blir minsta lilla trängsel och jag måste sitta med någon jag inte känner blir jag irriterad. Jag har en relativt stor personlig sfär och tycker inte om när människor jag inte vill ska vara för nära finns på ett för litet avstånd. Under mina bussresningsdagar har jag dock upptäckt att det finns fyra olika sorters bussåkare i trängseln.

1 – "Låt-mig-va-jag-sover"
Den första kategorin är människor som lägger upp sina väskor på sätet bredvid, och tittar ut genom fönstret med mp3:n på hög volym, trots att bussen nästan är full. Deras beteende grundas på driften att de inte vill sitta med någon okänd. I skolbussen tillhör jag tyvärr den här kategorin.

2 – "Jag-vill-inte-sitta-vid-fönstret"
Dessa personer är de drygaste. De sätter sig medvetet på det yttre sätet för att försäkra sig att ingen sätter sig med dem i onödan. Ofta har de inte ens några väskor på sätet vid fönstret heller. Oförskämt tycker jag om sådant här beteende.

3 – "Fjortisar och hockeykillar"
Det här är en utveckling av kategori tre, men de här är snäppet värre. Ofta unga tjejer eller killar i högstadieåldern som är ett par stycken, men istället för att sitta bredvid varandra som normala människor tar de upp en massa säten och alla sitter på det yttersta för att kunna prata med varandra. Otroligt irriterande.

4 – "Kom-och-sitt-här"
Den bästa kategorin i en överfull buss. De är de ödmjuka människorna som erbjuder en plats till alla nya resenärer. De har helt enkelt lyft bort väskorna från deras medsäte och tittar en i ögonen när man går förbi. De bästa medpassagerare du kan få.

// Lisa - I'll never let you sweep me off my feet.