Om konsten att boarda åtta olika flygplan på tre veckor
Jag befinner mig för tillfället i en buss tillsammans med min kära särbo Jessica. Vi är på väg mot Arlanda, där vi ska kliva på ett plan som tar oss vidare till London. Kommer hem igen gör vi på söndag. Laters, baby.
// Lisa - Vackert färgad senapsgas.
Men vad taggad jag blev på jul helt plötsligt
Det här var det sjukaste jag sett på länge
Ett väldigt oseriöst Köpenhamn 19 maj 2012
Jag vill att ditt hem blir där jag hänger min hatt
Grät som ett barn när det visades en kollage från Daniel och Kronprinsessan Victorias bröllop, beundrade alla hattar (JAG VILL OCKSÅ HA HATT) och skrattade då Estelle lät när prästen skulle he Ölandsvattnet över hennes huvud.
Foto: Anders Wiklund / Scanpix
// Lisa - Men mina vänner säger stopp, stopp, håll i hatten.
And there were times I was sure, so sure I couldn't turn it around. I couldn't care any more about the good things I found. That's when you gave me a reason to make me smile again
Har lyssnat löjligt mycket på Gotyes album Making Mirrors de här senaste veckorna.
Men det är så vansinnigt bra.
Helt otroligt.
Efter ett oändligt antal av lyssningar på låten Somebody That I Used To Know är jag inte ens lite less.
Får fortfarande rysningar långt upp i hårbotten trots att det var mer än 9 månader sedan jag upptäckte den första gången.
(Klicka på bilden för att lyssna via spotify)
// Lisa - You put on quite a show.
If I can make it here, I can make it anywhere
En man satt och spelade på ett piano i Washington Square Park en helt vanlig söndag.
Jag besökte Ground Zero och jag blev väldigt tagen av mänsklighetens förmåga att ta sig framåt trots en svår tragedi.
Schackspelande människor var inte en helt ovanlig syn vid City Hall.
På The Metropolitan Museum of Art såg jag Marie-Denise Villers tavla "Young Woman Drawing", och den seglade snabbt upp som en av mina favoriter.
Stor reklamskylt på Time Square som visar en av tv-världens största händelser (!). (Jag har fortfarande två säsonger kvar)
Empire State Building var, trots elaka tungor som hävdade motsatsen, så otroligt vackert. 102:a våningen kan ni dock skippa, den var totalt värdelös.
När jag besökte Central Park hamnade jag som åskådare i en fotografering...
...fick också se en man som friade till sin framtida fru i en eka. Otroligt romantiskt och jag skrek "Congratulations!" till dem när hon nickade och kysste honom. De stirrade på mig och började båda asgarva.
"For Andy, whom I loved so very much" - Charles
Alla parkbänkarna i Central Park var tillägnade till olika personer, jag blev väldigt rörd över just den här.
På The Brooklyn Bridge var det ett träningspass. Jag skrattade och drack varm choklad.
True that!
Jag och Anton tog färjan ut till Staten Island, åkte tunnelbana till "Great Kills" p.g.a det otroligt roliga namnet och åt en macka på Subway. Småstadskänslan var fantastisk.
Bara i New York, musiktävling i Grand Central Station.
Frozen Yoghurt (<3). Så vansinnigt gott att jag dör.
You know you love me
XOXO FroYo Girl
Lycka är
att sova i min egen säng.
I <3 Flaskedrengene
När jag och Julia var i Köpenhamn igår möttes vi inte bara av de alltid lika vanliga indianer-som-spelar-panflöjt-och-hänger-i-varje-storstadskärna, utan vi såg också ett par grabbar som spelade allt från "Sexy And I Know It" till Michael Jackson på ölflaskor. Vansinnigt underhållande. Deras namn var "Flaskedrengene". (eller "The Bottle Boys", väldigt internationellt)
Fuck yeah
Of the people in this room, which one is A - wearing a spangly outfit and B - not of use?
Efter en väldigt sömnlös flygtur är jag hemma på svensk mark igen. Men befinner mig för tillfället i Lund och hälsar på universitetsstudenten Julia. Vi såg The Avengers (igen) igår. SÅ. SJUKT. BRA!
Är på Grand Central Station och när jag gick upp för trapporna för att ta en bild på 'klockan' möts jag av ett Apple Store. Dog lesshetsdöden
Är på Grand Central Station och när jag gick upp för trapporna för att ta en bild på 'klockan' möts jag av ett Apple Store. Dog lesshetsdöden
Lycka är
att spännande saker händer för människor jag bryr mig om.
We don't have horses, we have a Chevy
Var på bio idag igen denna eftermiddag, då vädret än en gång inte var på min sida (det spöregnade då jag, utan paraply, sprang dödsföraktande till bussen bara för att inse att jag hade glömt nyckeln i Antons väska som obekvämt nog var kvar på skolan med honom och hans sketching class). Så med dyngsura tygskor tog jag min tillflykt till biomörkret med "Dark Shadows" i väntan på att Anton skulle komma hem igen.
Jag sjöng med i 70-tals musiken, skrattade åt en dråplig Johnny Depp som vampyr och konstaterade än en gång att Tim Burton (aka filmens regissör) är så jävla kär i Mr. Depp (hans tell-tale den här gången var att i introduktionen så sjöngs det "I love you" för full hals när Johnnys namn dök upp på bioduken).
