I used to dream about you getting hit by a cab
Efter att ha överlevt min första Valborg i Lund (knappt) har jag sett lite bakis/ångestfilmer
* Trolljegeren (Tänk er The Blair Witch Project. Fast i Norge. Och med troll. Bara hysterisk)
* The Proposal (Sandra Bullock spelar karriärskvinnan som ber sin assistent [Ryan Reynolds, The Amityville Horror] att gifta sig med henne då hon hotas med att bli utvisad till Kanada. Mysig romcom med precis lagom dos skojigheter och ett lyckligt slut)
* Rumor Has It... (En fiktiv film om vad som skulle ha kunnat vara historien bakom filmen The Graduate - Mandomsprovet där Jennifer Aniston upptäcker att världens charmigaste Kevin Costner har både haft ett förhållade med hennes mormor och mamma)
* The Graduate - Mandomsprovet (I denna klassiker från 1967, som jag nu såg för första gången, spelar Dustin Hoffman den unge Benjamin som blir förförd av den äldre Mrs. Robinson men faller för hennes dotter. Och vilken jävla ångestfilm. Inte på något sätt gullig eller rolig, bara avgrundsångest. Slutscenen var bara för mycket, tragiken bakom allt. Älskar att historien fortfarande håller samt att Mrs. Robinson är precis en sådan kvinna jag vill vara i medelåldern)
* Silver Linings Playbook (Inte sett den sedan jag hade turen att titta på den under Lucia Movie Night 2012. Bradley Cooper är Pat, en nyss utskiven bipolär man, som kämpar för att klara upp sitt liv. Jennifer Lawrence är genialisk [och vanisnnigt snygg] som Tiffany, en kvinna som har sina egna problem. Måste dock säga att den sjönk lite i mina ögon nu när jag sett American Hustle [båda regisserade av David O. Russell] som jag verkligen älskade.
* Shame (Michael Fassbender, aka mannen utan höfter, är riktigt rå i detta ångestdrama om en sexberoende man som får sin värld skakad av att hans syster kommer och hälsar på. Var starkare efter denna omtitt, då jag insåg hur starka de dialogfria delarna är)
// Lisa - I didn't come here to tell you that I can't live without you. I can live without you. I just don't want to.
On your left
Har spenderat de senaste dagarna i Stockholm tillsammans med Dexter och förutom att vi har sett en underbar Peter Jöback som Sweeney Todd på Stadsteatern har vi spenderat tid på bio
* Captain America - Return of the First Avenger (The Winter Soldier)
Jag älskar verkligen vad Marvel har gjort med hur vi ser på superhjältefilmer, trots det faktum att jag knappt har läst en annan serietidning än Kalle Anka. Dock måste jag medge att den första Captain America är den jag tycker är allra svagast bland filmerna som leder upp till The Avengers. Dock måste jag också medge att jag blev positivt överraskad av denna tvåa då den var väldigt spännande men i vanlig Marvel-anda även rolig då den tankade ut one-liner efter one-liner (dock inte lika hysteriska som Iron Man). Gillade även att Black Widow fick så pass mycket plats, då Cap himself är lite för helylle för ännu en film där han gör allt. Att det ofta var kvinnorna som gjorde jobbet gav mig hopp då jag annars kan tycka att Marvel är lite dålig på att inkludera dom
* Noah
Även en film jag blev postivit överraskad av. Darren Aronofsky [aka regissören till den underbar Black Swan] hade skapat en helt annan film än den jag var beredd på. Vi får följa när den bibliska karaktären Noah när han får i uppdrag av Gud (eller Skaparen som de hänvisar till honom i denna film) att bygga en ark för att rädda djur och människor från syndafloden. Jag tyckte att det var en intressant vinkel på en urgammal historia, men det som tilltalade mig allra mest var det trollska fotot. Helt magiskt. Tänkvärt om girighet, blind lydnad och den mänskliga naturen. Sen är Russell Crowe en värdig skådespelare vilket inte stjälpte den direkt.
// Lisa - Don't look at me. I do what he does - just slower.
King of the north! (Titta bort nu Julle)
För er som jag inte har terrat de senaste dagarna kan jag bara nämna att jag har spenderat sjukdagarna med att uppdatera minnet om vad som faktiskt har hänt i Game of Thrones hittills genom att se om de tre första säsongerna (då premiären för säsong 4 är jättesnart! Så taggad!).
Har skrattat så mycket att jag började hosta sönder, panikgömt mig bakom diverse kuddar och skrikigt "FITT-JOFFREY" vid valfri bildruta med den unge tönten. Den tomhet jag nu känner hanterar jag genom att
kollar på detta klipp, läsa detta genialiska och stirra på denna bild:
// Lisa - The night is dark and full of terrors.
Oscarsgalan 2014
Då var även årets Oscarsgala över. En gala som jag alltid minnas som "Året då det mesta var väntat, dock inte lika väntat som 2013 då Daniel Day-Lewis var nominerad". Ellen var en duktig värd, men hade gärna velat se en sketch eller liknande. Kvällens i lågvattenmärken och höjdpunkter:
* Benedict Cumberbatchs photobomb på U2. För att den genererar hysteriska memes som denna och denna.
* Att bästa bi-rollerna, både Lupita Nyong'o och Jared Leto, verkligen förtjänade det. Samt att de höll finaste tacktalen.
* Hur gammal har egentligen Harrison Ford blivit? Var nästan orolig att han skulle falla och bryta höften.
* Alfonso Cuarón vann bästa regi för underbara Gravity, vilket var en av de saker jag blev genuint glad över.
* Blev väldigt arg att Danmark förlorade mot Italien. Jakten är ett mästerverk.
* Icke-oväntat att Leo inte vann bästa manliga huvudroll, Matthew förtjänade verkligen den. Men ack så tråkigt ändå.
* Att American Hustle blev helt lottlös tycker jag verkligen var lite orättvist. Älskade den filmen.
* Meryl och Pizzan <3
* Detta ögonblick:
// Team Leo
Post-Oscars
A little tequila, sunshine and tacos never hurt anybody
Nu är det snart dags för Oscarsgalan igen! Jag och Julle ska vaka ikväll med på kanal 9. Har roat mig i veckan (trots all labbrapportsskrivning och spexande) med att se de filmer jag inte hade sett än i de stora kategorierna.
* Nebraska (Var väldigt skeptisk till denna film då jag efter att jag såg trailern fick stora Amour-vibbar (som jag hatade förra året). Historien kretsade kring Woody Grant, en lätt dement och alkoholiserad man, som tänkte ta sig från Montana till Nebraska eftersom han fått en brev där det står att han han vunnit en miljon dollar. Efter idoga försök från hans sida väljer hans son Will att ta med sin far på en roadtrip. Filmen i sig var även helt i svartvitt, och väldigt långsam. Tyckte om sonen som karaktär och förfasades över hur giriga människor kan vara, men i överlag förstår jag inte alls buzzet runt denna film. Inte alls min smak)
* August: Osage County (Denna ensemblefilm som förde tankarna till valfri grekisk tragedi och som har den fulaste svenska titel jag sett på många år (En familj - August: Osage County) var något som föll mig otroligt i smaken. Den kretsar kring förvecklingarna runt en familjesammankomst där tre systrar åker hem till sitt barndomshem då deras pappa plötsligt försvinner. De måste då hantera deras pillerknaprande mamma och diverse släktingar. Otroligt fin film som musik av fina Gustavo Santaolalla (samma man som gjort musiken till Brokeback Mountain). Väldigt snyggt foto som underströlk stämningen samt en FANTASTISK skådespelarinsats av den alltid lika underbar Meryl Streep (håller tummarna för henne nu inatt) Även fina insatser av en stark Chris Cooper (American Beauty) en otroligt nussig Benedict Cumberbatch)
* Dallas Buyers Club (Det är så kul att se varje ny film med Matthew McConaughey tar på sig då han verkligen steppar upp sitt game. Här spelade han Ron Woodroof, en homofobisk spelare på 80-talet som blir smittad av HIV. Otroligt stark film som är baserad på en sann historia, som även klarade av att vara riktigt rolig bitvis. Jared Leto gjorde en härlig insats som Rays kollega Rayon)
* Captain Phillips (Denna film är även baserad på en verklig händelse då ett amerikanskt lastfartyg blir attackerade av somaliska pirater utanför Somalias kust år 2009. Tom Hanks spelade titelkaraktären med bravur. Dock var det många andra bra manliga huvudroller i årets Oscarsrace så förstår varför han inte blev nominerad. Filmen höll mig på nålar nästan från första bildrutan, och jag älskar verkligen hur den tar upp den mänskliga delen med att vara nutida pirat)
// Lisa - Thank God we can't tell the future, we could never get out of bed.
Du vill ha lördag idag, men det var måndag igår. Du vill ha allt, jag ger dig mer
Vad jag älskar att public service älskar britter lika mycket som jag gör.
Igår hade den brittiska serien Breathless, som handlar om livet för sjuksköterskor och läkare på ett sjukhus i London i början av 60-talet, premiär på SVT1 (tack för tipset Julia!). Underbara, underbara Jack Davenport spelar en otroligt charmig och optimistik läkare. Iain Glen (aka friendzone-Jorah från Game of Thrones <3) dök också upp. SÅ otroligt bra serie som var precis i min smak. Åh. Längtar tills nästa lördag nu.
// Hon som inte orkar mera skönhet i världen
Bloody pirates!
Har spenderat denna fina lördag med att se alla fyra Pirates of the Caribbean-filmerna. Har fått återuppleva hur otroligt välgjord första, The Curse of the Black Pearl, är. Minns hur tagen jag blev av den första gången jag såg den på bio. Har även skrattat åt hur standarden verkligen sjunker på del två (Dead Man's Chest) och tre (At World's End). Sen såg jag fjärde delen, On Stranger Tides, för första gången och måste verkligen spy lite i min mun åt hur löjlig den var (seriöst, sjöjungfru/präst-historien var BARA patetisk). Är dock ändå lite taggad på nummer fem i serien, då ryktet säger att Jack Davenport, mannen som spelar min favoritkaraktär James Norrington (<3), kommer tillbaka. Också för att en av mina crushes, Rebecca Hall, ryktas dyka upp.
// Lisa - Team Norrington
Sometimes I think I have felt everything I'm ever gonna feel. And from here on out, I'm not gonna feel anything new. Just lesser versions of what I've already felt
Idag (ja, fortfarande idag. Har inte somnat än, ni vet det argumentet) var det alla hjärtans dag. En otroligt bespottad dag som jag får försvara varje år. Tycker att en dag om året då en blir extra påmind om att en kan göra något kärleksfullt bara är bra. Själv spenderade jag kvällen i fint sällskap av Schulia, då vi tog bussen till Malmö för att ha en helkväll på bio.
* Her
Spike Jonzes framtidsdrama som handlade om Theodore (gestaltad av en känslosam Joaquin Phoenix), en ensam man som jobbar på ett företag som komponerar "vackra handskrivna brev". Han lever i ett framtidens Los Angeles som är skrämmande lik vår nutid, dvs en massa telefonflipprande och hörlurar i öronen vart en än går. När han inköper ett nytt artificiellt intelligent operativsystem (röstskådespeladd av Scarlett Johansson) delar de ett förhållande som gräver djupt i vår mänskliga ensamhet och vad kärlek egentligen betyder. Mycket Oscarsbuzz runt denna film, som jag tyckte var väldigt tänkvärd men inte speciellt sympatisk. Fick samma obehagskänslor som när jag såg Ruby Sparks första gången. Dock var det ett otroligt foto, men historien lämnade mig med en känsla av hopplöshet.
Spike Jonzes framtidsdrama som handlade om Theodore (gestaltad av en känslosam Joaquin Phoenix), en ensam man som jobbar på ett företag som komponerar "vackra handskrivna brev". Han lever i ett framtidens Los Angeles som är skrämmande lik vår nutid, dvs en massa telefonflipprande och hörlurar i öronen vart en än går. När han inköper ett nytt artificiellt intelligent operativsystem (röstskådespeladd av Scarlett Johansson) delar de ett förhållande som gräver djupt i vår mänskliga ensamhet och vad kärlek egentligen betyder. Mycket Oscarsbuzz runt denna film, som jag tyckte var väldigt tänkvärd men inte speciellt sympatisk. Fick samma obehagskänslor som när jag såg Ruby Sparks första gången. Dock var det ett otroligt foto, men historien lämnade mig med en känsla av hopplöshet.
* RoboCop
Remake:en av 80-tals klassikern med vår egen Joel Kinnaman i titelrollen som polisen Alex, som efter ett mordförsök får en andra chans till livet då företaget OmnicCorp tar hjälp av Dr. Norton ("mysigt gestaltad av Gary Oldman") för att bygga in vad som är kvar av honom i en militärrobot. Lättsam actionrulle som bjöd på rätt mycket skratt (mest pga att Samuel L Jackson inte kan vara seriös för fem öre). En snygg film som var sevärd.
// Lisa - The past is just a story we tell ourselves.
Forget about love
Var i fina Uppsala i helgen och passade på att gå på bio med min kära soon-to-be-lärare: Rebecka. Vi var båda sugna (ehe) på Lars von Triers senaste omtalade film: Nymphomaniac. Vilket innebar att jag numera har sett min första biofilm med paus (fyra timmar lång film, 20 minuters paus i mitten).
Lars von Trier är en väldigt kompromisslös regissör. Jag vet att många har svårt för honom, då han verkligen gör film på sitt eget sätt och kan vara rätt kontroversiell. Har själv bara sett två av hans filmer förut: Dancer in the Dark (som jag är väldigt ambivalent till) och Melancholia (som jag inte kunde sluta älta på flera dagar pga ångest) och måste säga att jag var taggad men också skeptisk till Nymphomaniac.
Lars von Trier är en väldigt kompromisslös regissör. Jag vet att många har svårt för honom, då han verkligen gör film på sitt eget sätt och kan vara rätt kontroversiell. Har själv bara sett två av hans filmer förut: Dancer in the Dark (som jag är väldigt ambivalent till) och Melancholia (som jag inte kunde sluta älta på flera dagar pga ångest) och måste säga att jag var taggad men också skeptisk till Nymphomaniac.
Filmen handlar i alla fall om Joe (spelad som ung av Stacey Martin och som äldre av Charlotte Gainsbourg), en kvinna var sexliv vi får följa från debuten till medelåldern genom att hon berättar sitt livshistoria för en främling, Seligman, (spelad av en väldigt duktig/stirrig Stellan Skarsgård) som tar hem henne efter att han hittar henne misshandlad ute på gatan.
Otroligt starkt skådespelarensemble med väldigt komplexa karaktärer (Jamie Bell som sadist var ett genidrag). En intressant historia med ett otroligt finspelat samspel mellan nutidens berättande med lustiga anekdoter om diverse religiösa och triviala kopplingar av Seligman (Skarsgård) och tillbakablickar av Joe. En djupdykande skildring av vilka normer vi som människor har och filmen får oss som publik ofta att ifrågasätta vår egen etik och moral, vilket jag uppskattade. Filmen är uppdelad i två delar, vilka båda har otroligt ångestladdade avslut. I överlag tycker jag verkligen att det var en sinnesjukt intressant film som jag uppmanar er alla att se om ni kan.
// ()
Otroligt starkt skådespelarensemble med väldigt komplexa karaktärer (Jamie Bell som sadist var ett genidrag). En intressant historia med ett otroligt finspelat samspel mellan nutidens berättande med lustiga anekdoter om diverse religiösa och triviala kopplingar av Seligman (Skarsgård) och tillbakablickar av Joe. En djupdykande skildring av vilka normer vi som människor har och filmen får oss som publik ofta att ifrågasätta vår egen etik och moral, vilket jag uppskattade. Filmen är uppdelad i två delar, vilka båda har otroligt ångestladdade avslut. I överlag tycker jag verkligen att det var en sinnesjukt intressant film som jag uppmanar er alla att se om ni kan.
// ()
Om konsten att spåra totalt med James Spader - Del 2
Jaja, kan vi hoppa över delen då ni suckar/skrattar åt mig och gå direkt till den del där jag inte ångrar att jag snart äger varje DVD med James Spader som finns på brittiska Amazon? Livet alltså <3
* Pretty In Pink (Andie är en amerikansk tonåring som plötsligt faller för den rika Blane och måste bestämma om hon vill vara en del av hans värld och vad hon ska göra med sin bästa kompis Duckie [aka Alan från 2 1/2 Men] som gillar henne. Rätt söt film med en otroligt douchig James Spader som yuppie, men föredrar The Breakfast Club när det kommer till John Hughes filmer. Även om denna scen var hysterisk)
* Supernova (Ett medicinskepp är ute på ett djuprymdsuppdrag när de får en nödsignal från en övergiven måne. Med en korthårig Robin Tunney [aka Lisbon från The Mentalist] och en mörkhårig (!) James Spader var det en lagom bra sci-fic med världens mest förutsägbara twist)
* Bad Influence (Michael [Spader] är en lam finanskille som av en händelse träffar Alex på en bar och de blir snabbt vänner. Alex börjar att hjälpa Michaels liv, och snabbt spårar allt. En väldigt spännande film med väldigt många vändpunkter)
* Mannequin (Kan vara den film jag sett med det fulast introt någonsin. Kim Cattrall [aka Samantha från Sex & The City] är en kvinna från forntida Egypten som hamnar i 80-talets USA hos en ung skulptör som jobbar på ett varuhus. Problemet är att för alla utom honom är hon en skyltdocka. Otroligt pajig, lökig, ostig film med en hysterisk Spader som säkerhetschef)
* Baby Boom (Handlar om en karriärskvinna som "ärver" en bebis av avlägsna släktingar och måste anpassa sitt liv. Helt okej feelgood, men inte mycket mer. Spader var finanskille. Oväntat. Inte)
* I Witness (Mexico, korruption och mord. En människorättsarbetare snubblar över 27 döda människor i en tunnel och snabbt uppdagas det att polisen [med bl. a. James Spader] inte är mycket att lita på. Kul att Wade Williams [aka Bellick från Prison Break] dök upp. Inget mästerverk men underhållande]
* Stargate (Aldrig följt serien, men ska inte sticka under stolen att jag ändå fastnat framför 6:an några eftermiddagar och slökollat. Filmen en där allt började. Ändå roande historia om hur en Stargate hittas i Egypten och leder några militärer [och en hieroglyfforskare i form av Spader] till en värld väldigt lik forntida Egypten. Sensmoralen var att vapen löser allt. Håller kanske inte med)
// Lisa - Stars die so we may live.
Lucia Movie Night 2013
Tog två plan upp till Ume(å) i torsdags där jag mötte upp Becka, Emma, Rämsy, Emil och Jessica för Lucia Movie Night 2013. Det som också skulle bli nämnt som det bästa och längsta av de fyra gånger jag hittills gått. De filmer de visade i år var dessa:
* The Secret Life of Walter Mitty (Ben Stiller regisserar och spelar huvudrollen i denna underbart fina film om Walter, en dagdrömmare vars liv tar en vändning då han måste ge sig ut på en resa för att hitta ett försvunnet fotografi. Vansinnigt snyggt foto i denna Forrest Gump-liknande historia. Fantastiskt vacker story om att våga)
* Delivery Man (Vince Vaugh spelar en man som får reda på att han har 533 barn eftersom en spermabank han donerat till för 20 år sedan spårade lite. Helt okej film om ett originellt ämne. Men inte något mer)
* American Hustle (Åh. Herre. Gud. Svindleri, 70-tal, världens tjockaste Christian Bale, en krullig Bradley Cooper, en psykiskt instabil Jennifer Lawrence. Vilken dialog. Vilket soundtrack. Vilken jävla film. Oscarshopp på denna <3)
// Lisa - Life is about courage and going into the unknown.
Vi drömmer nog alltid om saker vi glömt
Försov mig imorse vilket resulterade i att jag missade hela förmiddagsföreläsningen. Min hjärna har redan tagit jullov som Becka så fint sa det.
Tog bussen ner till stan och såg på eftermiddagsbio för att lindra ångesten. Jag, tillsammans med 15 pensionärer, såg Philomena. En söt film om en cynisk journalist som, efter att ha blivit sparkad från sitt senaste jobb, bestämmer sig för att skriva en ödeshistoria om en kvinna som letar efter sin bortadopterade son. Mysig och bitvis hjärtskärande historia, men aldrig hopplös. Britter är fantastiska på det här med film.
// Lisa - Vårt rika inre liv.
Angående kvällens Blacklist-avsnitt där Robert Sean Leonard låtsas vara farlig:
The way we eat has changed more in the last 50 years than in the previous 10,000
Hållbart Universitet visade, tillsammans med Naturskyddsföreningen, dokumentärfilmen Food Inc. ikväll som jag var och kollade på (Becka har lobbat denna film i år nu).
Sjukt intressant om matindustrin i USA och hur den har förvandlat matproduktion till en storskalig företagsindustri med få, men gigantiska aktörer på en otroligt kort tid. En dokumentär jag kan rekommendera till alla som gillar att köpa fläskfilé för 49kr/kg utan att tänka på konsekvenserna. Blev riktigt äcklad under första delen, men trots allt hoppfull under slutet.
// Lisa - I know that you're gonna be OK anyway.
ÄR. SÅ. SJUKT. TAGGAD
Så vansinnigt snygg poster.
Om konsten att spåra totalt med James Spader
Spårade på Amazon.co.uk för någon vecka sedan och fick ett väldigt fint paket förra veckan fyllt med filmer som jag betade av en helt vanlig "plugghelg". Visst ja, deras gemensamma nämnare var att alla innehåller en dos av en genialisk James Spader. Livet <3
* Tuff Turf (Varit nära att se den när jag varit i något av mina Robert Dowwney Jr.-koman [är en biroll] men aldrig kommit mig för. High schooldrama från 80-talet är dock aldrig fel. Morgan [Spader] flyttar till en ny skola och råkar genast i bråk med skolans coolingar samt faller för gängledarens brud. Spårar totalt och slutet var hysteriskt. En skön film)
* The Watcher (Keanu Reeves är en seriemördare som mördar ensamstående kvinnor och James Spader är FBI-agenten som, efter år med att ha jobbat på fallet råkar ut för en olycka och drar sig ur. Synd att mördaren inte vill släppa sin bästa fiende. Förvånansvärt kul att se Keanu som psykopat, helt okej thriller)
* White Palace (Max [Spader] sörjer sin bortgångna fru och tror aldrig att han ska bli lycklig igen. Tills han möter den 15 år äldre Nora på en bar [Susan Sarandon] som han faller för. Väldigt söt romantisk film, med en stark kvinnlig karaktär för en gångs skull)
* The Stickup (En amerikansk småstad upplever ett mystiskt bankrån och ex-polisen John Parker [Spader] blir huvudmisstänkt. En otroligt medioker actionthriller med sjukt dåliga skådespelare [minus Spaders insats då <3] och ett rent ut sagt kasst manus!)
* Jack's Back (Exakt 100 år efter Jack The Rippers mord i London händer samma sak i Los Angeles och en ung doktor [Spader] blir misstänkt. Lägg till lite tvillingar, världens löjligaste twistar [japp, i plural] och otroligt stereotypiska karaktärer. Skrattade mest)
* Shadow of Fear (Harrisson [aka Alaric från Vampire Diaries] förlorar en massa pengar, blir upprörd och gör en hit-and-run vilket får honom att söka hjälp hos sin frus [aka Robin Tunney, Lisbon från The Mentalist] familjevän [Spader] och blir invigd i en klubb som hjälper varandra med deras problem. Rätt interessant historia, men föll platt i slutet)
* Dream Lover (Efter en jobbig skilsmässa möter Ray [Spader] Lena, en kvinna han snabbt faller för. Men är Lena verkligen så ärlig som hon vill få det att verka? Sjukt spännande film som inte var vad jag hade väntat mig. Slutet var helt underbart!)
* Crash (David Cronenberg är en regissör jag börjar uppskatta mer och mer. Är fortfarande en av de få jag känner som tycker att Cosmopolis är riktigt intressant, och jag uppskattade verkligen A Dangerous Method trots att få andra gjorde det. I den här otroligt starka filmen utforskar han relationen mellan bilar, döden och sex på ett sjukt intressant sätt. Spader var frekkin' briljant. Helt sjukt. Att det blev grovhångel med Elias Koteas [ni som har hängt med i några år vet att det är han jag tänker på som "mannen som skjuter House i slutet på säsong två"] gjorde bara att jag dog lite mera)
// Lisa - Insurance? This isn't Connecticut; no one has insurance around here!
Because in cheerleading we throw people into the air. And fat people don't go as high
Råkade sova till tre idag (ett resultat av att vara på maskerad ute på den skånska landsbygden en trevlig lördagkväll) så jag flyttade mig inte upp från soffan på hela kvällen. Såg istället senaste avsnittet av The Mentalist (så sjukt spännande just nu!) och spanade in Netflix utbud av söndagsfilmer:
* Bring It On (Kirsten Dunst som taggad cheerleaderkapten vars lag får reda på att deras senaste kapten snott deras nummer från en annan skolas lag. Nostalgi på hög nivå)
* View From The Top (Gwyneth Paltrow är en vanlig småstadstjej som drömmer om att komma bort. Hon börjar en flygvärdinneutbildning för att göra något åt det. En otroligt löjlig Mike Myers hjälpte inte direkt denna film. Rätt så töntig)
* Bullets Over Broadway - Kulregn Över Broadway (En kämpande pjäsförfattare [spelad av en duktig John Cusack] blir sponsrad av en gangster för att finansiera sin nya pjäs, sålänge gangsterns flickvän får en roll att spela. Regisserad av Woody Allen, som jag måste medge att jag inte har mycket till övers för. Föredrar kvalitet framför hans kvantitet alla dagar i veckan, och tycker i överlag att han är väldigt ojämn. I denna film var dialogen rent ut sagt tröttsam, de höll aldrig tyst. Rätt dålig)
// Lisa - You're breaking up with me, in a birthday card?
Ann, I don't understand why this freaks you out so much. You didn't do it, I did. And if it doesn't bother me, why should it bother you?
Hade världens bästa filmdag igår:
* VI (Gustaf Skarsgård är helt klart min favorit i Skarsgådsklanen. I detta ångestfyllda äckeldrama spelar han mot Anna Åström och vi som tittare får följa med in i en högst ohälsosam relation. Sjukt välskriven film med en otrolig psykisk spänning)
* Spring Breakers (Vanessa Hudgens och Selena Gomez var lång ifrån deras Disneyperiod i denna film om fyra tjejer som rånar en restaurang för att finansiera deras resa till Florida där de ska fira Spring Break. Väl där möter de en oigenkännlig James Franco som äcklig smågangster och allt spårar. Väldigt intressant karaktärsutveckling och bitvis obehaglig film. Scenklippningen var fantastisk)
* Stoker (Thriller med Mia Wasikowska i huvudrollen som India, en tjej vars pappas död leder till att en okänd farbror flyttar in tillsammans med hennes mamma [spelad av Nicole Kidman] för tröst och stöd. Något är dock underligt. Spännande film som förde tankarna lite till Carrie. Scenografin var otroligt vacker)
* A Royal Affair (Fick abstinens efter Mads Mikkelsen och gjorde en omtitt av denna danska pärla. Handlar om drottning Caroline som inleder en affär med kung Christians VII:s livläkare och hur de tillsammans ändrar Danmarks framtid. Så himla vacker)
* Secretary (Något så otroligt som en originell rom-com. Maggie Gyllenhaal [som jag i överlag har väldigt svårt för] spelar en kvinna som, när hon släpps ut från mentalsjukhus för sitt självskadebeteende får jobb som sekreterare hos en advokat [aka James Spader, Alan från Boston Legal] och de inleder en sadomasochistisk relation. Väldigt finstämd film som får mig att tänka att E. L. James måste ha fått hjälp med inspirationen till 50 Shades of Grey från denna historia)
* Sex, Lögner och Videoband - Sex, Lies and Videotapes (En otrogen make [Peter Gallagher, Buddy i American Beauty], en distanserande fru [Andie MacDowell, Groundhog Day] och hennes extroverta syster får sina liv påverkade av en främling [en ung och smal James Spader] som filmar kvinnor som berättar om sina sexliv. Sjukt bra film skriven och regisserad av Steven Soderbergh. Så bra att jag såg om den nu i morse. Åh)
// Lisa - He used to say, sometimes you need to do something bad to stop you from doing something worse.
I hate space!
Drog med mig Julia på bio ikväll (trots hotet om att en storm är på väg hit till Skåne-Land) för att se den SUPERHYPEADE filmen Gravity. Och fy vad vi inte blev besvikna.
Så otroligt spännande film var det längesedan jag såg. Höll på att panika sönder under hela första klimaxet. Sinnesjukt starka scener. Ljudeffekterna! Skådespeleriet! (Sandra Bullock lagom seriös, George Clooney lagom oseriös) Historien! Åh. Livet blir inte bättre än sådana här pärlor till filmer. Kan verkligen rekomendera den för er som inte sett den än.
// Lisa - Half of North America just lost their Facebook.
