Jag hör basen från bilen vid rödljuset Jag kan den sången Som ett knivhugg i hjärtat Jag skrev den för 200 somrar sen Jag står där som frusen på övergångsstället och ångrar mig
Game of Thrones är just nu inne på sin fjärde säsong, och förutom att förfasas över diverse drakar och Purple Weddings, har jag upptäckt lite extra guld. Har nämligen insett att GoT inte bara har ett otroligt persongalleri i själva serien, utan att de skådespelare som faktiskt spelar rollerna har roliga saker för sig utöver agerandet.
Började med att jag hittade att Jerome Flynn (aka Bronn, Tyrions supglade sellsword) sjungit i en duo som hette Robson & Jerome. Ett smakprov på deras hysteriskhet (är numera ett ord) är den glada "Up On the Roof":
Sedan lyssnade jag på PP3 idag och fick då höra Raleigh Ritchie (aka Grey Worm, ledaren för slavarméen som numera följer Khaleesi) prata om sin musik. Otroligt vackert sjunger han:
Nya singeln från underbara kent släpptes nu halv tolv. Vilket band de är alltså, vad än Jocke Berg och co. tar för sig blir det genialiskt. Har något att lyssna på i helgen nu. Längtar ihjäl mig tills 30:e april.
Var och såg julkonserten "I Juletid" i Själevads kyrka ikväll. Uno Svenningsson var gästartist. Sist jag såg honom live var på det allra första "Sjunde i sjunde klockan sju" i Hamnparken 2008. Tycker verkligen om Uno. Väldigt jordnära artist. Sen att de pajade till det ikväll och en person ur publiken lånade ut sina läsglasögon till honom för att han glömt sina var lite spårat.
Hur ska man möjligtvis kunna bli lycklig om fantasin inte kan få va på riktigt?
Herregud vilken kväll jag hade igår. Mötte upp Sara i ett halvregnigt Malmö (men vädret kunde inte få oss att tagga ner). Movits!-grabbarna var så sjukt duktiga. Helt galet vilken energi de hade. Sen att Timbuktu dök upp efter första utgången för att ösa Som Det Brinner och Na Na Nah! var bara magi. Idag har jag världens träningsvärk efter extasdansen. Vilken perfekt fredag.
// Lisa - Du var en weekend i New York, jag var en nattbuss hem.
En gång tänkte vi på resor Kort varsel bara ge sig av där varje flygning blev en snabbkurs i att gå under
Jag hade en vän som kallade mig känslig som kanske kände mig för väl men den versionen utav Joakim är försvunnen
Jag såg dig i parken ditt rödaste hår Lukten av snöfria gräsmattor våren Kom som en storm i april en enorm känsla av frihet tyngre än sorg Den ska du förlora igen
My superhuman strength is I can drink and drink and drink And when you tell me your day I don't give shit anyways I like you, but I have standards You hate me, but now you're naked
Och du gjorde en Meryl Streep i Broarna i Madison County på mig
Ansiktet har Ä N T L I G E N släppt sitt debutalbum #DENNYARNBMANNEN. Har väntat i över ett och ett halvt år nu efter att jag hörde deras första singel "X", men "den som väntar på något gott" (eller whatever) som man brukar säga. Ett fantastiskt genomtänkt temaalbum om relationer på ett otroligt humoristiskt, otroligt ångestladdat, otroligt självutlämnande sätt. Min nya favorit blev spåret "Någon Annan".
Hur mycket jag än försöker förneka det så älskar jag verkligen Melodifestivalen. Inte så mycket för just låtarna (om om vi ska vara helt ärliga så är de oftast rätt mediokra), utan just för hela spektaklet: Programledarna, skämten, lolZ-moments:en, all glamour, Christer Björkmans gudalika framtoning, dessa trallvänlig refränger, höjningarna, de gamla rävarna och dessa unga nykomlingar.
Gårdagens final var helt okej, inget jag lär komma ihåg om fem år, men skön lördagsunderhållning. Hade hoppats på att Sean Banan skulle vinna bara för att 1. jag faktiskt gillar honom, han har skapat ett sjukt starkt varumärke på att vara nutidens Markoolio och 2. hade varit vansinnigt kul att se hur Copacabanan hade blivit mottagen av resten av Europa. För, let's be honest, vi kommer ju faktiskt inte vinna i år igen så det spelar ingen roll vad vi skickar.
Jag blev dock väldigt glad att Robin Stjernberg vann. You är en helt lagom mellolåt, men blicken han fick när han förstod att han hade vunnit var helt magisk. Nusse. Så himla fint (även om jag gillade Anton Ewalds låt Begging mest. Den har gått på repeat hos mig idag. Har exakt samma känslor för den som för Eric Saades Manboy, något slags sjukt guilty pleasure).
// Lisa - I know that if the sky would fall I'll survive it all.
Man lär sig att det ordnar sig Man lär sig att man klarar sig På nästan ingenting till slut lever man sitt liv ensam
De flesta är borta jag ser de så sällan Några är gone for it Någonstans i natten är det någon som väntar Som kanske väntar på mig Som jag har väntat på dig som jag har väntat
Minns när jag var runt 10. Jag tittade väldigt mycket på Z-TV, kände mig väldigt vuxen och häftig. Upptäckte bandet Blue, som blev det enda pojkband jag fastnade för. Minns att jag fick en vykort från någon klädbutik som man kunde skicka in för att vinna en träff med bandet i Sverige. Sorgen som sköljde över mig då jag insåg att det fanns en 18-årsgräns på tävlingen. Satte upp vykortet på väggen i mitt rum istället.
Minns hur kär jag var i Lee Ryan. Tyckte att han var helt fantastisk. Glada tider det där alltså.
Well if you told me you were drowning, I would not lend a hand
Hade en kort presentation av Phil Collins på franska idag. Alla andra presenterade sådana som Jesus, Napoleon, Elvis etc. Haha, jag älskar verkligen Phil Collins. Så himla mycket. Galet <3
Jag ser din rygg från taxin fast jag vet att du har flytt från det kalla, tysta landet Jag stampar torkarbladens rytm Och jag minns ingenting som hände men jag kallsvettas ändå VM i att hålla färgen tyck synd om mig, jag är ensammast i Sverige
Tror du att du och jag kommer att minnas den här kvällen?
Via Kents officiella twitter fick jag reda på att JockeBerg har hjälpt till att skriva Petra "September" Marklunds nya SVENSKA singel "Händerna Mot Himlen". Lyssna kan ni göra här.
Det hörs verkligen att Jocke har haft ett finger med i spelet. Rakt så att han var tvungen att använda ordet "Älskling" för tusende gången.
På gatan där jag bor ser du mina spår Ner mot perrongen och spåren ut i världen Men jag kommer nog tillbaks till där jag kommer från Över bergen, korsar stora floden
Sitter vid matbordet tillsammans med Becka och lyssnar på P3 som spelar upp live från Coldplay som befinner sig på Stadion i Stockholm just nu. I detta ögonblick. Åh vad jag önskar att jag var där. Britter, ni vet verkligen hur ni ska smälta mitt hjärta.
Hon ska resa nånstans via Heathrow, London dit dina fingrar aldrig når. Hon har nåt i sin hand, det liknar svagt ett gummiband som hon spänner precis hur hårt som helst
Kent på Norrporten Arena, Sundsvall 3 augusti 2012
