Saker som gör mig ledsen:

Sverigedemokraterna och deras världsbild.

<3

Vill också bara påpeka att jag tycker om er som är här inne och läser så himla mycket. Fast jag har varit väldigt ojämn på att uppdatera de senaste tre månaderna så är det fint att veta att många av er fortfarande hänger kvar.

Om konsten att bli sviken

Jag minns hur du ringde mig en gång. En gång som förändrade allting. Hur de där orden du sa gick in genom min hörselgång och hur våglängderna bildade meningar som min hjärna inte kunde processera. Hur jag satt tyst i vad som kändes en evighet. Hur du bad mig att säga någonting, men jag förmådde mig inte att öppna munnen. Tillslut fick jag fram "Jag vet inte vad jag ska säga" och strax därefter la jag på. Det blev sig aldrig likt igen.

Jag minns hur jag ringde dig en gång. Hur mina händer skakade när jag försökte leta rätt på dig i kontaktlistan. Jag kunde hörde blodet koka i öronen. Hur signalerna gick fram, och efter alltför lång tid uppfattade jag ett svagt och trevande "Hallå". Jag minns hur allting brast, hur jag var kallare än du förtjänade. Hur jag sa att jag aldrig ville ha någonting med dig att göra igen och hur jag slängde på luren innan du ens hann fråga vad det var som hände.

// Lisa


It ain't over 'til it's over

Hej där!

Vet att jag har varit väldigt frånvarande här på senaste tiden (men tydligen har ni hängt kvar ändå, fint att veta). Haft mycket på gång och helt enkelt glömt bort bloggen. Mår bra. Så otroligt bra. Så sjukt bra. Har inte haft något behov av att skriva av mig, om någonting alls (Ni som har hängt med ett tag vet ju att ibland kan jag bli lite väl emo), Har mest sett film, läst böcker, röjt (fysiskt och emotionellt), hängt med otroligt fina vänner och haft the time of my life
 
Men jaja, jag kommer i alla fall att vara kvar ett bra tag till.
 
// Lisa

Home Swe(den)et Home

Har återigen svensk mark under fötterna efter en väldigt fin tid i New York.

Jag tycker att flyga kan vara otroligt frihetsbegivande. Jag älskar verkligen att titta ut över ett fluffigt molnhav med musik i öronen och drömma mig bort eller hem. Men något jag verkligen avskyr är att starta. Det är då jag dyker ner i sätet och nynnar tyst för mig själv som en crazy person för att stänga ute alla tankar på brinnande jetmotorer och löpsedlar med stora svarta bokstäver med ord som "döda" och "krasch". Nattens flygresa var sjukt turbulent biten mellan NY och Island vilket resulterade i att det inte blev mycket sömn.

Nu blir det dock tågåkning (aka mitt absoluta favoritfärdmedel!) som väntar för att ta mig hem till snöiga Norrland igen.


Stop messing with my mind 'cause you'll never have my heart

Vet att alla hjärtans dag är över hemma i Sverige men eftersom kvällen är ung här i Amerikatt så vill jag ändå säga: Glad Alla hjärtans Dag!

Och till er haters som inte gillar denna underbara högtid har jag en uppgift: gå in på Google, skriv "kattungar" i sökfältet och dö söthets-döden. Om ni fortfarande står fast vid er åsikt har ni ingen själ.


Om konsten att "vill man vara fin får man lida pin"

Några människor jag verkligen beundrar är de som är välklädda tåg/flygresenärer. Det är något otroligt exklusivt med skinande kostymskor och vackra kappor på resande fot. Tror att det sitter mycket i att jag själv aldrig reser i något annat än det mest bekväma jag hittar. Sitter för tillfället på Arlanda i full mjukis-dress.


.

Har varit en omtumlande vecka.
Så mycket sorg.
Så mycket kärlek.
Ta hand om er, fina människor.
Livet är skörare än vi tror.

Förstöra

Bygga ut
Bygga in
Bygga runt
Bygga om
Bygga på
Bygga upp
Bygga ner
Bygga bort


2012

Slutet på detta år är nästan här.

2012 var året som inte var året du jorden gick under, då jag fyllde 20 vilket innebar att jag blev systemetmyndig, året då jag boardade 17 olika plan till olika destinationer runtom i världen, då jag fick se bandet kent hela tre gånger live på en sommar, då jag var pseudovegetarian i tre månader och året då jag lärde mig att vart jag mig i världen vänder är vi fortfarande bara människor med samma problem och samma värme.

Allt började den 9 januari då jag klev på ett flygplan på Arlanda som tog mig hela vägen till New Delhi och sedan vidare med buss till byn Lalsot som jag aldrig hade hört talas om förut men som jag aldrig kommer att glömma nu. Jag lärde känna helt underbara människor, fick ha hand om en helt fantastisk 4:e klass i engelskaundervisning och åt vansinnigt god mat varje dag. Stannade gjorde jag i tre månader, några veckor längre än jag hade tänkt.

Kom hem lagom till april då jag fick dricka Svensk mjölk igen för första gången på 12 veckor (obeskrivligt gott) och träffa alla vänner hemma igen. Hann inte vara på hemmaplan mer än en vecka innan jag bokade nästa resa, den här gången till Anton som hade hunnit flyttat till New York. Spenderade min 20:e födelsedag in The Big Apple vilket var otroligt. Var hemma några dagar innan det bar iväg till London med min kära särbo Dexter där vi såg Fantomen På Operan med Peter Jöback i huvudrollen<3

Till sommaren tog Becka studenten, jag jobbade jag på som vanligt på ICA i Docksta, trotsade det otroligt dåliga, regniga vädret genom att bada trots allt, åkte ut med båten i Baggviken, umgicks med fina vänner, spenderade en helt fantastisk vecka i Borlänge på Peace&Love och var helt lugn. Efter ett mindre baksteg längtade jag bort igen, inte lika långt men ack så långt ändå.

När den första september kom, i tid med att alla började sina studier igen, drog jag till Frankrike för att förlänga sommaren och bättre på (min då nästan helt obefintliga) franska. Fick en smärre chock när jag kom dit och insåg att mina fördomar var sanna. ALLA fransmän äter baguetter, röker och kan inte engelska. Blev besviken på hur otroligt dålig kvinnosyn det var i detta land som kallar sig "EU-land" men var nöjd ändå. Drack alldeles för mycket vin, hängde med otroligt trevliga människor och dansade otroligt mycket.

När december kom var jag på svensk mark igen, efter tre månader var jag ordentlig less på allt som hade med La France att göra. Hela månaden försvann otroligt fort mellan besök i Örnsköldsvik/Umeå och plötsligt befann jag mig på Gran Canaria för att fira julen tillsammans med Les Parents.

2013 kommer att bli året då (förhoppningsvis börjar universitet), flyttar hemifrån och allt som kommer till. Jag är taggad på framtiden.

Årets bästa händelse:
Hela Indien-upplevelsen. Har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. En helt obeskrivlig känsla.
Årets värsta händelse: Hela beslutet att dra upp till Himachal Pradesh. Otroligt vackert och trevligt, men jag trivdes inte alls. Allt löste sig bra tillsut.
Årets bästa bio: The Avengers blev precis så bra som jag trodde att den skulle bli. Skrattade åt EXAKT allt Robert Downey Jr. sa. Det är bara så, superhjältefilmer är bara helt fantastiska.
Årets mest använda ord: Nahi, Hysteriskt och Snela.
Bästa filmen jag sett i år: J. Edgar var precis så stark som jag trodde att den skulle vara och Shame var hemskare än jag hade kunnat föreställa mig.
Bästa låten jag hört i år: Kaniyas "Chitte suit te"  summerar hela Indien, kents "Isis & Bast" var otroligt stark och Claude Francois i allmänhet och "Comme D'Habitude" i synnerhet fick mitt att på riktigt älska franskan.
Bästa boken jag läst i år: När jag var i New York såg jag för första gången Fifty Shades of Grey. Köpte den av nyfikhet och älskade faktiskt första boken. Ja, jag står för det. (Men tvåan och trean var bara överflödiga)
Bästa TV-serien jag sett i år: Game of Thrones var något jag aldrig hade tänkt se, men blev övertalad av vänner. Och fy satan i gatan vad sjukt bra det var,! Krigen! Kärleken! Fitt-Joffrey! Även den tredje säsongen av Vampire Diaries var helt underbart bra. Åh Damon<3
Årets besattheter: Chai-te på eftermiddagen OCH till frukost, livespelningar i sommarvärme, att dansa bort natten på Rockstore och att känna doften av det oändliga havet.



// Lisa - Je suis en retard comme d'habitude.

Om konsten att sakna svensk mark under fötterna

Blev överväldigad av en otrolig hemlängtan idag. Saknar att kunna promenera runt hemma utan att möta en enda annan människa. Saknar att kunna förstå allt som sägs på tv:n. Saknar att bli förstådd. Saknar att klappa mina katter. Saknar vänner jag inte har sett i ögonen på länge. Saknar att sova i min egna säng. Saknar att längta bort från Sverige. Saknar den där törsten för nya platser och möten. Vill bara hem till allt det där trygga, allt det där jag förstår mig på.
 
Förlåt Frankrike, men du är ett jävla mysterium för mig ibland.

Om konsten att tappa tron för mänskligheten

Det var först igår jag såg filmen på Sverigedemokraterna som bråkade med Soran Ismail en sen sommarkväll för två år sedan. Jag ville kräkas. Jag blev så förbannat arg. Hade inte kraft att samla mig för att orka bearbeta det. 
 
Jag blev förbannat arg på att det är människor som dessa som har fått tillåtelse av svenska folket att sitta i Sveriges riksdag. Att människor som dessa är med och bestämmer över Sveriges framtid. Jag hoppas verkligen att Sverige tänker till i nästa val. Att folk tänker på hur medmänskliga de vill vara. För även om de här är "bara tre killar" så är det de här "killarna" bara toppen av isberget. Ingen slump.
 
Har ni inte sett videon är den här.
Tycker ni ska läsa det Soran skrivit här
Och Michaela Fornis fina text om en annan gång.
 
Ta hand om varandra. Det är så mycket finare med kärlek och hyllning än hat och missunnsamhet.
 
// Lisa

Je te manque. Snälla se mig. Fuck you

Känner mig väldigt ambivalent/hysterisk/bekymmerslös nu. Franska/engelska/svenska. Alla känslor på alla språk varje dag. Lite history is fucking repeating itself och lite it makes me feel like I never have felt before. Pendlar Gotye/kent/Phil Collins/Niklas Von Arnold. Allt är ett stort jävla kaos. Jag är ett jävla kaos.
 
Slickade nyss på insidan av hummusburken. Hjälp. Skrattade så mycket att jag var tvungen att lägga mig på sängen. Grät under täcket. Jag orkar inte mer nu. Läser Pride and Prejudice för att komma bort på något sätt. Drömmer om att köpa hus på stranden för att bilda en grund. Frankrike, jag är rädd att du förstör/återbygger mitt liv för mycket. Du är som växtvärk.
 
Je te manque. Snälla se mig. Fuck you.

Och jag vet att du vet, jag har rätt, jag har rätt, du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss

Är på sådär löjligt bra humör den här helgen.
Vill bara skrika av lycka.
Allt rullar på så otroligt bra.
Men ni vet vad Bridget Jones säger:
"It is a truth universally acknowledged that when one part of your life starts going okay, another falls spectacularly to pieces."
Men kunde inte by mig mindre om det.
 
// Hon som har ett myggbett. I slutet av september.

Om konsten att inte kramas

Lärde mig en störande sak i skolan idag. Franska språket har inget ord för ”Att Kramas”. Helt seriöst. Har alltid trott att ”Embrasser” var ”Att Kramas” men det är tydligen ”Att Kyssas”. Är förvirrad. De kramas alltså inte i detta land. De bara kör på sina kindpussar istället. Jag är så förvirrad.

 

Hittade ett blogginlägg som förklarade en situation som var väldigt lik dagens lektion.


I'm that little bit of hope

En stor skillnad mellan Frankrike och Sverige som jag har märkt här är fransmännens (och kvinnornas) relation till kroppskontakt. I Sverige tar du ogärna i någon du inte riktigt känner. Här är det axelklappningar och kindpussar om vart annat. Åh dessa fransmän.
 
// Lissa

Om hundra år är vi stjärndamm min vän

Älskar den här tiden på året. Ni vet. Sensommar. Känn på ordet. Luften blir lite svalare, men det är fortfarande en otrolig värme på dagarna. Om kvällarna är det fuktigt och rått. Löften om höst. Löften om förändring. Men inte just nu. Allt är stilla för tillfället. Men det kommer. Ser stjärnorna om kvällarna nu. Jag har saknat er era små rackare. Välkomna tillbaka.
 
// Lisa

Dear Diary:

Internet är för tillfället nere hemma hos Sundin/Sandin. Roar mig med att kolla på gamla bilder och läsa gamla dagböcker. Skrattar högt och skäms åt vilken idiot jag kan vara ibland. Förvånansvärt mycket saker jag har glömt. Rolig sak ni kanske inte visste: Jag började skriva dagbok "på riktigt" efter att jag hade sett Bridget Jones Dagbok första gången. Det var alltså år 2006. // Bridget Jones


.

Ibland måste man vara stark.
Ibland måste man vara svag.
Ibland gör man rätt.
Ibland gör man fel.
Det går inte att ändra tiden i vilket fall som helst.
Kompromissa bara aldrig bort dig själv.
Aldrig.

You aim to low, and I've had enough

Ju längre tid det går sedan jag lämnade Indien, desto mer overkligt känns det att jag någonsin har varit där. Känner mig rastlös. Vill bort. Se andra vyer. Leva. Känner mig sjukt nöjd med mitt liv som det är men tänker inte stanna i någon jävla bekvämlighetszon just nu. Är sjukt less på mig själv ibland också. Väx upp Lisa. Lägg av. Patetiskt. Håller på att planera min Frankrikeresa till hösten. Ser ut att bli Montpellier. Eller Nice. Kan inte riktigt bestämma mig. Jag håller er uppdaterade.
 
Dagens låt:
Icona Pop – Top Rated
 
// Lisa - Aldrig att jag ångrar mig.

Tidigare inlägg
RSS 2.0