Jag älskar Paulo Coelho.

Jag har läst hyffsat mycket böcker i mina dagar (mindre nuförtiden då skol-ångesten tar upp alldeles för mycket av min tid) men en riktigt favoritförfattare har jag aldrig haft. Eller, jag har inte varit medveten om att jag har haft det i alla fall. Den första boken jag läste av Paulo Coelho var, inte helt otippat, Alkemisten och jag tyckte inte ens att den var hälften så bra som alla sa. Dock kände jag någonting och lånade Elva Minuter på biblioteket några dagar senare och sen dess har jag varit förälskad. Har nu läst ut den femte boken av denna briljante brasilianske författare: Veronika bestämmer sig för att dö och den var otroligt vacker.

Handlar om en kvinna i 20-års åldern som har ett "perfekt" liv. Men en dag bestämmer hon sig för att ta sitt liv. Hon misslyckas och vaknar upp på ett sjukhus för att få reda på att hennes hjärta är så skadat att hon bara har en vecka kvar att leva.

Paulo Coelho ifrågasätter samhället och dess oskrivna normer, rädslan för att våga leva fullt ut och det magiska med att kunna vakna upp varje dag. Fruktasvärt vacker skildring av hur livet egentligen borde vara.

// Lisa - Nu står du först på min lista över folk som förtjänar ett öde värre än döden.