Saker som gör mig ledsen:
<3
Om konsten att bli sviken
Jag minns hur du ringde mig en gång. En gång som förändrade allting. Hur de där orden du sa gick in genom min hörselgång och hur våglängderna bildade meningar som min hjärna inte kunde processera. Hur jag satt tyst i vad som kändes en evighet. Hur du bad mig att säga någonting, men jag förmådde mig inte att öppna munnen. Tillslut fick jag fram "Jag vet inte vad jag ska säga" och strax därefter la jag på. Det blev sig aldrig likt igen.
Jag minns hur jag ringde dig en gång. Hur mina händer skakade när jag försökte leta rätt på dig i kontaktlistan. Jag kunde hörde blodet koka i öronen. Hur signalerna gick fram, och efter alltför lång tid uppfattade jag ett svagt och trevande "Hallå". Jag minns hur allting brast, hur jag var kallare än du förtjänade. Hur jag sa att jag aldrig ville ha någonting med dig att göra igen och hur jag slängde på luren innan du ens hann fråga vad det var som hände.
// Lisa
It ain't over 'til it's over
Vet att jag har varit väldigt frånvarande här på senaste tiden (men tydligen har ni hängt kvar ändå, fint att veta). Haft mycket på gång och helt enkelt glömt bort bloggen. Mår bra. Så otroligt bra. Så sjukt bra. Har inte haft något behov av att skriva av mig, om någonting alls (Ni som har hängt med ett tag vet ju att ibland kan jag bli lite väl emo), Har mest sett film, läst böcker, röjt (fysiskt och emotionellt), hängt med otroligt fina vänner och haft the time of my life.
Home Swe(den)et Home
Har återigen svensk mark under fötterna efter en väldigt fin tid i New York.
Jag tycker att flyga kan vara otroligt frihetsbegivande. Jag älskar verkligen att titta ut över ett fluffigt molnhav med musik i öronen och drömma mig bort eller hem. Men något jag verkligen avskyr är att starta. Det är då jag dyker ner i sätet och nynnar tyst för mig själv som en crazy person för att stänga ute alla tankar på brinnande jetmotorer och löpsedlar med stora svarta bokstäver med ord som "döda" och "krasch". Nattens flygresa var sjukt turbulent biten mellan NY och Island vilket resulterade i att det inte blev mycket sömn.
Nu blir det dock tågåkning (aka mitt absoluta favoritfärdmedel!) som väntar för att ta mig hem till snöiga Norrland igen.
Stop messing with my mind 'cause you'll never have my heart
Vet att alla hjärtans dag är över hemma i Sverige men eftersom kvällen är ung här i Amerikatt så vill jag ändå säga: Glad Alla hjärtans Dag!
Och till er haters som inte gillar denna underbara högtid har jag en uppgift: gå in på Google, skriv "kattungar" i sökfältet och dö söthets-döden. Om ni fortfarande står fast vid er åsikt har ni ingen själ.
Om konsten att "vill man vara fin får man lida pin"
Några människor jag verkligen beundrar är de som är välklädda tåg/flygresenärer. Det är något otroligt exklusivt med skinande kostymskor och vackra kappor på resande fot. Tror att det sitter mycket i att jag själv aldrig reser i något annat än det mest bekväma jag hittar. Sitter för tillfället på Arlanda i full mjukis-dress.
.
Förstöra
Bygga ut
Bygga in
Bygga runt
Bygga om
Bygga på
Bygga upp
Bygga ner
Bygga bort
2012
2012 var året som inte var året du jorden gick under, då jag fyllde 20 vilket innebar att jag blev systemetmyndig, året då jag boardade 17 olika plan till olika destinationer runtom i världen, då jag fick se bandet kent hela tre gånger live på en sommar, då jag var pseudovegetarian i tre månader och året då jag lärde mig att vart jag mig i världen vänder är vi fortfarande bara människor med samma problem och samma värme.
Allt började den 9 januari då jag klev på ett flygplan på Arlanda som tog mig hela vägen till New Delhi och sedan vidare med buss till byn Lalsot som jag aldrig hade hört talas om förut men som jag aldrig kommer att glömma nu. Jag lärde känna helt underbara människor, fick ha hand om en helt fantastisk 4:e klass i engelskaundervisning och åt vansinnigt god mat varje dag. Stannade gjorde jag i tre månader, några veckor längre än jag hade tänkt.
Kom hem lagom till april då jag fick dricka Svensk mjölk igen för första gången på 12 veckor (obeskrivligt gott) och träffa alla vänner hemma igen. Hann inte vara på hemmaplan mer än en vecka innan jag bokade nästa resa, den här gången till Anton som hade hunnit flyttat till New York. Spenderade min 20:e födelsedag in The Big Apple vilket var otroligt. Var hemma några dagar innan det bar iväg till London med min kära särbo Dexter där vi såg Fantomen På Operan med Peter Jöback i huvudrollen<3
Till sommaren tog Becka studenten, jag jobbade jag på som vanligt på ICA i Docksta, trotsade det otroligt dåliga, regniga vädret genom att bada trots allt, åkte ut med båten i Baggviken, umgicks med fina vänner, spenderade en helt fantastisk vecka i Borlänge på Peace&Love och var helt lugn. Efter ett mindre baksteg längtade jag bort igen, inte lika långt men ack så långt ändå.
När den första september kom, i tid med att alla började sina studier igen, drog jag till Frankrike för att förlänga sommaren och bättre på (min då nästan helt obefintliga) franska. Fick en smärre chock när jag kom dit och insåg att mina fördomar var sanna. ALLA fransmän äter baguetter, röker och kan inte engelska. Blev besviken på hur otroligt dålig kvinnosyn det var i detta land som kallar sig "EU-land" men var nöjd ändå. Drack alldeles för mycket vin, hängde med otroligt trevliga människor och dansade otroligt mycket.
När december kom var jag på svensk mark igen, efter tre månader var jag ordentlig less på allt som hade med La France att göra. Hela månaden försvann otroligt fort mellan besök i Örnsköldsvik/Umeå och plötsligt befann jag mig på Gran Canaria för att fira julen tillsammans med Les Parents.
2013 kommer att bli året då (förhoppningsvis börjar universitet), flyttar hemifrån och allt som kommer till. Jag är taggad på framtiden.
Årets bästa händelse: Hela Indien-upplevelsen. Har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. En helt obeskrivlig känsla.
Årets värsta händelse: Hela beslutet att dra upp till Himachal Pradesh. Otroligt vackert och trevligt, men jag trivdes inte alls. Allt löste sig bra tillsut.
Årets bästa bio: The Avengers blev precis så bra som jag trodde att den skulle bli. Skrattade åt EXAKT allt Robert Downey Jr. sa. Det är bara så, superhjältefilmer är bara helt fantastiska.
Årets mest använda ord: Nahi, Hysteriskt och Snela.
Bästa filmen jag sett i år: J. Edgar var precis så stark som jag trodde att den skulle vara och Shame var hemskare än jag hade kunnat föreställa mig.
Bästa låten jag hört i år: Kaniyas "Chitte suit te" summerar hela Indien, kents "Isis & Bast" var otroligt stark och Claude Francois i allmänhet och "Comme D'Habitude" i synnerhet fick mitt att på riktigt älska franskan.
Bästa boken jag läst i år: När jag var i New York såg jag för första gången Fifty Shades of Grey. Köpte den av nyfikhet och älskade faktiskt första boken. Ja, jag står för det. (Men tvåan och trean var bara överflödiga)
Bästa TV-serien jag sett i år: Game of Thrones var något jag aldrig hade tänkt se, men blev övertalad av vänner. Och fy satan i gatan vad sjukt bra det var,! Krigen! Kärleken! Fitt-Joffrey! Även den tredje säsongen av Vampire Diaries var helt underbart bra. Åh Damon<3
Årets besattheter: Chai-te på eftermiddagen OCH till frukost, livespelningar i sommarvärme, att dansa bort natten på Rockstore och att känna doften av det oändliga havet.
// Lisa - Je suis en retard comme d'habitude.
Om konsten att sakna svensk mark under fötterna
Om konsten att tappa tron för mänskligheten
Je te manque. Snälla se mig. Fuck you
Och jag vet att du vet, jag har rätt, jag har rätt, du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss
Om konsten att inte kramas
Lärde mig en störande sak i skolan idag. Franska språket har inget ord för ”Att Kramas”. Helt seriöst. Har alltid trott att ”Embrasser” var ”Att Kramas” men det är tydligen ”Att Kyssas”. Är förvirrad. De kramas alltså inte i detta land. De bara kör på sina kindpussar istället. Jag är så förvirrad.
Hittade ett blogginlägg som förklarade en situation som var väldigt lik dagens lektion.
I'm that little bit of hope
Om hundra år är vi stjärndamm min vän
Dear Diary:
Internet är för tillfället nere hemma hos Sundin/Sandin. Roar mig med att kolla på gamla bilder och läsa gamla dagböcker. Skrattar högt och skäms åt vilken idiot jag kan vara ibland. Förvånansvärt mycket saker jag har glömt. Rolig sak ni kanske inte visste: Jag började skriva dagbok "på riktigt" efter att jag hade sett Bridget Jones Dagbok första gången. Det var alltså år 2006. // Bridget Jones
