Om konsten att bli sviken

Jag minns hur du ringde mig en gång. En gång som förändrade allting. Hur de där orden du sa gick in genom min hörselgång och hur våglängderna bildade meningar som min hjärna inte kunde processera. Hur jag satt tyst i vad som kändes en evighet. Hur du bad mig att säga någonting, men jag förmådde mig inte att öppna munnen. Tillslut fick jag fram "Jag vet inte vad jag ska säga" och strax därefter la jag på. Det blev sig aldrig likt igen.

Jag minns hur jag ringde dig en gång. Hur mina händer skakade när jag försökte leta rätt på dig i kontaktlistan. Jag kunde hörde blodet koka i öronen. Hur signalerna gick fram, och efter alltför lång tid uppfattade jag ett svagt och trevande "Hallå". Jag minns hur allting brast, hur jag var kallare än du förtjänade. Hur jag sa att jag aldrig ville ha någonting med dig att göra igen och hur jag slängde på luren innan du ens hann fråga vad det var som hände.

// Lisa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0