Jag älskar att åka tåg. Jag älskar att se världen susa förbi utanför fönstret. Jag älskar känslan av att vara på väg någonstans, både om målet är borta eller hemma.

Alla människor som är på väg till sin familj, som ska möta en gammal vän i en annan stad, som flyr bort ett tag från sitt liv, som ska jobba hela veckan för att sen få återvända hem igen på helgen, alla dem möts på tåget.

Min favoritmedresenär just denna kväll är en gammal man i finkostym med en otroligt gammal och svinhäftig väska. Trenchcoat har han också. Gentleman så det skriker om det är han då han tog upp min flaska jag tappade i golvet ("did you drop yours on purpose?" som Kitty i Stolthet och Fördom skulle ha sagt det).