Jag hatar att vara på dåligt humör. Jag hatar att vara arg. Jag hatar att vara ledsen.
Men det jag mest hatar med mig själv just nu är att jag hatar att jag ljög.

Det är en av dom värsta känslor som finns. Jag hatar att ljuga för att jag får så OTROLIGT dåligt samvete när jag gör det, så det bara äter upp mig innifrån. Nu menar jag inte att jag ljuger hela tiden och mår dåligt. Det var såhär: Jag ringde till KappAhl imorse och sa att jag inte kunde komma (jag känner mig extremt stressad p.g.a skolarbete) och hon frågade: "Hur är du sjuk då?". Jag sa att: "jag var förkyld, och skulle komma imorgon". Inte så stor sak, men det var just det hemska tonfallet hon fick när hon frågade, som gjorde att jag insåg att hon tyckte jag var knäpp som skolkade ifrån praon. När jag la på ville jag bara lägga mig ner och dö. Jag kommer aldrig våga gå dit imorgon.

Jag avskyr att ljuga, jag avskyr att hålla undan sanningen... Men ibland måste man för att överleva.

// Lisa - Kan allt inte bara spolas tillbaka till den tiden då allt var underbart <3