Tänk på dig själv. Tänk tillbaka 3 år i tiden, hur var du som då? Var du samma person?
Troligtvis inte. Vi människor har en tendens att förändra oss, att välja nya mål i livet, att helt enkelt bli en uppdaterad version av oss själva. Ibland blir förändringen väldigt fortgående och radikal. Ibland kan det ta flera månader eller till och med år att ändras, utan att man märker någonting alls, när man plötsligt vaknar upp och märker att det har hänt något. Med de människor vi umgås med händer olika saker.

Vissa växer vi ifrån, vi blir helt enkelt för olika varandra.
Vissa växer vi tillsammans med, vi behöver inte vara på samma plan men vi är villiga att kompromissa
Och ett fåtal, växer vi faktist ihop med. Vi fastnar tillsammans så hårt att vi inte vet vart jag slutar och du börjar. Men bara för det betyder det ju inte att vi inte har olika identiteter, för hur skulle vi annars kunna förändras olika?

Men hur vet vi när det är slut? Alltså när man har kommit till det stadiet då man inte längre "hör ihop", utan har blivit som två främlingar för varandra? Nu pratar jag inte bara om ens partner, utan vänner också. När ska man klippa banden?

Jag har alltid förundrats över folk som har varit gifta i 10-20 år och sen helt plötsligt skiljer sig. Men det är ju inte så konstigt igentligen, för man passar helt enkelt inte ihop med alla människor, och de människor du passade ihop med en gång kan ha förändrats, du kan ha förändrats. Och en person man tyckte väldigt mycket om för 5 år sen, för att senare ogilla, kan komma tillbaka, med starkare dragningskraft än någonsin.

Man måste våga släppa taget om de männsikor man inte mår så bra med, även om dom har gjort underbara saker emot en för längesen. Om dom får en att må dåligt, är dom inte värt det.
 
Jag är mycket för det sista intrycket. Många människor pratar om det första intrycket och hur viktigt det är. Men jag håller mig till det sista intrycket av en människa. Dock att om en människa har gjort något fruktansvärt (som tillexempel våldtäkt) så är det väl klart att de flesta människor skulle aldrig förlåta honom/henne. Jag säger inte att jag skulle göra det heller, men precis som att man inte behöver älska en person genom hela livet, behöver man inte hata någon hela tiden heller. (sålänge personen ifråga inte har gjort något helt oförlåtbart, men det är ju upp till varje individ att bestämma sina egna gränser).

// Lisa