Jag måste stanna upp ibland och bara suga in nuet.

För det är redan torsdag. Vart tog resten av veckan vägen? Var det inte jag som nyss satt där på dödens-mattelektion i måndags och klagade över att jag inte orkade jobba och att veckan var alldeles för lång? Nu är det helt plötsligt snart fredag (på riktigt, och inte den där "snart fredag" som jag använder varje skoldag för att se ljuset i slutet av tunneln och fortsätta spinga emot det). Tiden går för fort.

Idag fick jag flashbacks från ettan (eftersom Jörgen [min matte lärare] skrev upp "det vridande momentet" på tavlan under våran fysiklabb, för att han skulle ha några ettor efter oss, och ville förbereda sig). Vart tog min tid i ettan vägen? Var det verkligen så längesen jag satt på det där provet? Har jag redan gått halva min gymnasietid? Är det snart slut på allt det här? Men det började ju nyss. Det är inte rättvist. Jag förstår helt seriöst inte vart all tid tar vägen.

Det är helt sjuk vilka små val som påverkar våra liv egentligen och formar oss till de människor vi är idag. Jag förstår ingenting av det här. Tiden är helt klart väldigt sneaky.


3 år gammal bild. Öppet hus på herrskog. Herregud. Det var en evighet sen.

// Lisa - Det finns människor ingen jävel vill se.