Det finns vissa fraser som jag helt enkelt inte orkar med. Jag ska ta upp några av dom nu:

"Man kan inte tycka fel"

Det här är nog den meningen i det svenska språket som jag hatar mest (okej, nu överdrev jag. Men ni förstår). Jag anser, på fullt allvar, att man kan tycka fel. Jag anser inte att jag är allvetande och att alla som inte tycker som mig är idioter, och det är inte så att jag inte respekterar andras åsikter. Det är bara det att jag tycker att ni har fel ibland. Men det är min åsikt, alltså är det jag som tycker något, och då kan någon annan tycka att jag tycker fel. Och det är fullt möjligt att tycka fel. Så säg aldrig att jag inte kan tycka fel, för det är något jag tycker. Och man kan ju inte tycka fel, eller hur? MOTSÄGELSE!

"Hata är ett starkt ord"

Sen finns det dom som säger att jag inte får använda ordet hata, för det är ett starkt ord. Dom säger: "Använd Ogilla istället." Men snälla, hur löjligt och intetsägande är inte ordet ogilla då? Att hata är en stark känsla. Och ja, jag är kapabel att känna. Alltså jag är kapabel att hata. Låt mig hata ifred. För jag anser inte att hat är en ransonerad känsla. Men man kan hata olika mycket, och på olika sätt. Precis som att man kan älska på olika sätt. Så låt mig hata, som ni låter mig älska, utan gränser och regler. Ifred.

"Det är inte Samma, utan Likadana"

Det här är ju bara onödigt. Om jag säger att "hon och jag har samma skor" och sen kommer något smarthuvud och säger "LIKADANA!". Gå och dö istället, det blir alltid lättare då.

// Lisa - Ett tåg utan en räls.