Jag är en sucker för romantik.

Jag älskar hjärtan, blommor, stora romantiska gester, solnedgångar, vackra kostymfilmer, melankoliska kärleksballader, alla hjärtans dag, uppvaktande, hela historien om hur pojke möter flicka och hur de lever lyckliga i alla sina dagar. Men samtidigt tycker jag att kärlek är en av de dummast påhitten i världen. För det blir ju aldrig sådär som man tror att det ska bli. Det är jobbigt, energikrävande, osäkert och helt ologiskt. Grejen är att det finns alldeles för många människor som mår dåligt över att de bryr sig om någon annan. Då betyder inte de där som är lyckliga så mycket, för den andra delen är många fler.

Jag förstår inte kärlek överhuvudtaget.
Men jag vet en sak: Den är beroendeframkallande.

// Delokaliserad elektron