Om konsten att älska mini-hjärtattacker

Ibland kommer det filmer eller tv-serier som jag bara älskar. Sådär mycket att jag blir alldeles för involverad i fiktiva karaktärers liv. Jessica och Andreas har fått mig att börja se på Game Of Thrones. Så sinnesjukt bra som det är trodde jag verkligen inte att jag skulle tycka att det var. Underbart persongalleri av alla möjliga karaktärer med fantastiska skådespelare och historien är väldig mångsidig samt oförutsebar. Noggrant berättande med mycket information, men ändå stört intressanta avsnitt.
 
Det är verkligen en serie som jag gråter med (avsnitt 9 på första säsongen, jag dog), skrattar med och skriker "FITTA" åt fitt-Joffrey (kan vara äckligaste karaktärerna NÅGONSIN). Vissa scener ger mig underbara mini-hjärtattacker. Vet inte om ni får det med, men det händer vid den där blicken som säger något mer, beröringen som var oavsiktlig. Måste ofta se om flera delar då jag sitter i soffan och panik-kramar kuddar. Underbart. Det var ju inte så himla oväntat att mina favoritkaraktärer är de med den mest jobbiga, förbjudna kärleken. Eller de som är rena psykopater.
 
Vill inte spoila något (då jag hatar spoilers och älskar när människor går in i saker med ett öppet, ovetande sinne) så avslutar bara med att säga att om ni inte redan kollar på Game Of Thrones så hoppas jag att ni börjar. För det är verkligen värt det.
 
 
// Khaleesi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0