Vi drömmer nog alltid om saker vi glömt

Försov mig imorse vilket resulterade i att jag missade hela förmiddagsföreläsningen. Min hjärna har redan tagit jullov som Becka så fint sa det.
 
Tog bussen ner till stan och såg på eftermiddagsbio för att lindra ångesten. Jag, tillsammans med 15 pensionärer, såg Philomena. En söt film om en cynisk journalist som, efter att ha blivit sparkad från sitt senaste jobb, bestämmer sig för att skriva en ödeshistoria om en kvinna som letar efter sin bortadopterade son. Mysig och bitvis hjärtskärande historia, men aldrig hopplös. Britter är fantastiska på det här med film.
 
 
// Lisa - Vårt rika inre liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0