Inte ett blogginlägg så långt ögat kan nå.

 

Har ÄNTLIGEN kopplat in min fina stationära dator igen efter virusborttagningen. Den senaste tiden har jag spenderat en hel långhelg i Örnsköldsvik tillsammans med Jessica då vi plöjt andra säsongen av Homeland (FY SATAN vad jag dog, så sinnessjukt spännande att jag avled). Även sett att Movits! släppt en ny singel (nr. 2) idag: "Nitroglycerin".  Livet är väldigt bra just nu.

 

// Lisa

 

 

Ansiktet har Ä N T L I G E N släppt sitt debutalbum #DENNYARNBMANNEN. Har väntat i över ett och ett halvt år nu efter att jag hörde deras första singel "X", men "den som väntar på något gott" (eller whatever) som man brukar säga. Ett fantastiskt genomtänkt temaalbum om relationer på ett otroligt humoristiskt, otroligt ångestladdat, otroligt självutlämnande sätt. Min nya favorit blev spåret "Någon Annan".

 

Haft några fina dagar i stan.

 

Ätit tacos (kan aldrig bli less) hemma hos Dexter (aka Jessica), sett dels Seven Psychopaths (som verkligen var riktigt rolig) och dels Silent Hill: Revelation 3D (som var mycket sämre än första filmen, men fortfarande hade Sean Bean <3) i hennes soffa, mött upp Daniel för att se Lincoln på bio bara för att inse att vi tre blev helt ensamma i salongen (filmen i sig var alldeles för lång men med vissa höjdpunter) och sett det tredje avsnittet av The Following (Så. Vansinnigt. Bra!).

 

 

Den rosade serien The Following hade Sverigepremiär med dubbelavnitt ikväll på TV4.

Satan i gatan vad jag har längtat efter den här serien! Hört bara bra saker och kan lyckligt säga att jag inte ens blev lite besviken. Så vansinnigt bra serie var det längsedan jag såg.

 

 

Kevin Bacon spelar den föredetta FBI-agenten Ryan Hardy som förutom alkoholproblem (den största klyschan någonsin) även lever med en pacemaker, ett minne från tiden då han blev knivstucken av seriemördaren Joe Carroll som han fångade på egen hand. Han har nuförtiden fått sparken från byrån, men då Joe rymmer från fängelset blir han inkallad på fallet igen och han börjar inse att han har gått in i en katt och råtta-lek utan dess like då Joe verkar ha rekryterat medhjälpare i varje gathörn trots att han har spenderat de senaste åtta åren i fängelse.

 

Jag har älskat Kevin Bacon ända sedan jag såg Hollow Man på TV1000 (ett x antal gånger) då jag knappt var 10 år. Han var en av de första skådespelare som jag kände igen så han har en speciell plats i mitt hjärta. Och jag är verkligen imponerad av hans insats i The Following, en serie som tilltalar mig på så många plan. En trasig hjälte, en charmig badguy med en ännu charmigare accent, lite förbjuden kärlek, en otrolig spänning i nästan varje scen och ett väldigt härligt kameraarbete.

 

Är otroligt taggad på fortsättningen! SÅ JÄVLA SINNESSJUKT BRA!

 

Hur mycket jag än försöker förneka det så älskar jag verkligen Melodifestivalen. Inte så mycket för just låtarna (om om vi ska vara helt ärliga så är de oftast rätt mediokra), utan just för hela spektaklet: Programledarna, skämten, lolZ-moments:en, all glamour, Christer Björkmans gudalika framtoning, dessa trallvänlig refränger, höjningarna, de gamla rävarna och dessa unga nykomlingar.

 

Gårdagens final var helt okej, inget jag lär komma ihåg om fem år, men skön lördagsunderhållning. Hade hoppats på att Sean Banan skulle vinna bara för att 1. jag faktiskt gillar honom, han har skapat ett sjukt starkt varumärke på att vara nutidens Markoolio och 2. hade varit vansinnigt kul att se hur Copacabanan hade blivit mottagen av resten av Europa. För, let's be honest, vi kommer ju faktiskt inte vinna i år igen så det spelar ingen roll vad vi skickar.

 

Jag blev dock väldigt glad att Robin Stjernberg vann. You är en helt lagom mellolåt, men blicken han fick när han förstod att han hade vunnit var helt magisk. Nusse. Så himla fint (även om jag gillade Anton Ewalds låt Begging mest. Den har gått på repeat hos mig idag. Har exakt samma känslor för den som för Eric Saades Manboy, något slags sjukt guilty pleasure).

 

Hade en otroligt fin fredag igår. Började allt med att lyssna på en helt fantastiskt duktig Marielle Buhr som spelade på församlingshemmet i Örnsköldsvik eftersom det var den internationella kvinnodagen. Sen blev det lägenhetshäng tillsammans med en hög sköna brudar innan vi drog ner på stan. I säng kom vi strax innan fyra.

 

Nu blir det middagsbjudning hos Becka och Melodifestivalen. Hoppas ni har en bra helg ni fina människor.

 

 

 

 

Har lyckats missa att Movits! släppt en ny singel!

Herre-min-get vad jag är lycklig nu.

Älskar't.