Eftersom Littlefinger helt klart är den starkaste spelaren just nu.

God, älskar den där jäveln.

 

Jag hör basen från bilen vid rödljuset
Jag kan den sången
Som ett knivhugg i hjärtat
Jag skrev den för 200 somrar sen
Jag står där som frusen på övergångsstället och ångrar mig

Game of Thrones är just nu inne på sin fjärde säsong, och förutom att förfasas över diverse drakar och Purple Weddings, har jag upptäckt lite extra guld. Har nämligen insett att GoT inte bara har ett otroligt persongalleri i själva serien, utan att de skådespelare som faktiskt spelar rollerna har roliga saker för sig utöver agerandet.

 

Började med att jag hittade att Jerome Flynn (aka Bronn, Tyrions supglade sellsword) sjungit i en duo som hette Robson & Jerome. Ett smakprov på deras hysteriskhet (är numera ett ord) är den glada "Up On the Roof":

 

 

Sedan lyssnade jag på PP3 idag och fick då höra Raleigh Ritchie (aka Grey Worm, ledaren för slavarméen som numera följer Khaleesi) prata om sin musik. Otroligt vackert sjunger han:

 

 

Otroligt glädjesfyllda upptäckter.

 

// Lisa

Har spenderat de senaste dagarna i Stockholm tillsammans med Dexter och förutom att vi har sett en underbar Peter Jöback som Sweeney Todd på Stadsteatern har vi spenderat tid på bio

 

Jag älskar verkligen vad Marvel har gjort med hur vi ser på superhjältefilmer, trots det faktum att jag knappt har läst en annan serietidning än Kalle Anka. Dock måste jag medge att den första Captain America är den jag tycker är allra svagast bland filmerna som leder upp till The Avengers. Dock måste jag också medge att jag blev positivt överraskad av denna tvåa då den var väldigt spännande men i vanlig Marvel-anda även rolig då den tankade ut one-liner efter one-liner (dock inte lika hysteriska som Iron Man). Gillade även att Black Widow fick så pass mycket plats, då Cap himself är lite för helylle för ännu en film där han gör allt. Att det ofta var kvinnorna som gjorde jobbet gav mig hopp då jag annars kan tycka att Marvel är lite dålig på att inkludera dom

 

Även en film jag blev postivit överraskad av. Darren Aronofsky [aka regissören till den underbar Black Swan] hade skapat en helt annan film än den jag var beredd på. Vi får följa när den bibliska karaktären Noah när han får i uppdrag av Gud (eller Skaparen som de hänvisar till honom i denna film) att bygga en ark för att rädda djur och människor från syndafloden. Jag tyckte att det var en intressant vinkel på en urgammal historia, men det som tilltalade mig allra mest var det trollska fotot. Helt magiskt. Tänkvärt om girighet, blind lydnad och den mänskliga naturen. Sen är Russell Crowe en värdig skådespelare vilket inte stjälpte den direkt.

 

// Lisa - Don't look at me. I do what he does - just slower.