Jag älskar att åka tåg. Jag älskar att se världen susa förbi utanför fönstret. Jag älskar känslan av att vara på väg någonstans, både om målet är borta eller hemma.

Alla människor som är på väg till sin familj, som ska möta en gammal vän i en annan stad, som flyr bort ett tag från sitt liv, som ska jobba hela veckan för att sen få återvända hem igen på helgen, alla dem möts på tåget.

Min favoritmedresenär just denna kväll är en gammal man i finkostym med en otroligt gammal och svinhäftig väska. Trenchcoat har han också. Gentleman så det skriker om det är han då han tog upp min flaska jag tappade i golvet ("did you drop yours on purpose?" som Kitty i Stolthet och Fördom skulle ha sagt det).

Igår kväll bokade jag sista grejen (flyg hem från Malmö) till min resa den tredje maj som går till New York där jag ska hälsa på ett stycke Anton som numera bor där. Stannar gör jag i två veckor. Helt fantastiskt.

Trycka på stoppknappen, busschauffören missar Dockstas busshållplats, Becka springer fram och ber honom stanna, han kör in på Byberg & Nordin garaget, jag har MYCKET närmare att gå hem. Awesome.

Jag och Becka tog bussen till Ume(å) för att se Titanic på bio igår. Vi, tillsammans med hela biosalongen, grät från första bildrutan till sista (dum idé att INTE ta med näsdukar). Så sjukt bra film James Cameron har skapat. Otroligt.

Sov gjorde vi hos ett stycke Ume(å)-bo (aka Andreas) där vi blev bjudna på lustiga bullar och syskonen Vigren var barn.

Har blivit mitt gamla, vanliga internet-jag igen.
Sitter och dösurfar och hittar fina saker.
 
Som att Jocke Berg sjunger på den här låten.
Som att Maroon 5 släpper nytt album i juni.
Som att Ola Rapace ska vara med i nya Bond (!?!)

Galet.

Hemma i Sverige igen!

De här senaste dagarna har varit så intensiva och fantastiskt roliga. Sista skoldagen i fredags, sorgligt då alla barnen försökte få mig att inte åka hem genom att hålla fast mig. Lördag blev det dans till 'Chite suit te', 'Home' och 'Desi boyz' för sista gången. Söndag spenderades inne i Delhi där vi kollade på en hög med sevärdheter och åt lite street food. Idag blev det en tidig morgon och hejdå till Indien. Just nu sitter jag på tåget hem, fy vad gott jag ska sova ikväll.

// Lisa ji

Man kan tro att jag är död men det är jag inte. För er som inte hängde med i svängarna får ni en uppdatering: jag förlängde min vistelse i Lalsot med tre veckor och är därför inte hemma än. (Kommer hem igen den andra april). Jag har det hysteriskt fint i Indien, men det känns skönt att snart vara tillbaka på hemmaplan.

I helgen är vi ett par svenskar som drog till Pushkar för mera shopping och god mat. Inga kameler den här gången dock, hehe.

Vi åkte vanlig, hederlig lokalbuss hit. Fantastiskt roligt! Fick prata lite Hindi, lyssna på "Chite Suit Te" och chilla. Trodde verkligen inte jag skulle gilla Indien så mycket som jag gör. Helt sjukt att jag snart har varit borta i tre månader.

Jag åker tillbaka till Lalsot nu imorgon (lördag), och lämnar Himachal Pradesh bakom mig. Jag kände att det inte var för mig att vara här.

Ikväll åt vi volontärer på The Lounge (bästa restaurangen här i Palampur, med bästa namnet) och vi fick höra Vengaboys. Andra gången sen jag kom till Indien som jag hör Vengaboys, lite kul. När vi kom in i restaurangen spelade de indisk musik men så fort de såg oss tio västerlänningar bytte de till en 8 låtar lång spellista med Akon, Enrique Inglesias och annan klassfull musik.