Det värsta är att jag kom på mig själv med att göra exakt samma sak för någon dag sedan
Snela.
You can tell by the way I use my walk I'm a womans man
Har jobbat på ICA några dagar den här veckan.
Ska till Uppsala för sista gången (TENTA!) nu på lördag.
Ser om Sherlock för tredje gången.
Livet alltså.
Livet.
// Snabbköpskassörskan
Jack Moy & Glöden - Good As Gold
My superhuman strength is I can drink and drink and drink
And when you tell me your day I don't give shit anyways
I like you, but I have standards
You hate me, but now you're naked
Lycka är
vackra majdagar.
Life has a gap in it. It just does. You don't go crazy trying to fill it like some lunatic
Var på Folkan och såg Take This Waltz som Filmstudio-U visade ikväll.
Handlade om Margot [Michelle Williams] som är lyckligt gift tillsammans med Lou [Seth Rogen] sedan fem år tillbaka. När hon är ute och reser möter hon konstnären/rickshawköraren Daniel, som hon blir blixtförälskad i. Vi får sedan se hur hon hanterar sina nya känslor. Jag vet, låter väldigt klyschigt, men det var en väldigt speciell berättelse trots allt. Filmen var otroligt hjärtskärande bitvis, men den hade även en mer humoristisk sida. Jag tyckte verkligen att det var en fin film.
// Lisa - A dog is like a starter for a kid.
A shower of evil
Vem kunde ana att mitt nyupptäckta intresse för Star Trek skulle leda mig till att bli en av alla dessa människor som älskar Benedict Cumberbatch? Har sen förra veckan sett säsong ett och två av BBCs (<3<3) serie Sherlock (förstår inte hur jag kan ha missat den) inte bara en, utan två gånger. Frekkin' love it! Detta har resulterat i diverse googlingar på intervjuer samt roliga gif:ar och kulminerade idag då jag hittade detta klipp:
// Cumberbitch
Årets första dopp blev alltså 19 maj
Helt sjukt tidigt! Och inte var det i någon fjantig sjö heller, ett äkta havsdopp ute i Baggviken på Mjältön.
Can't repeat the past? Why, of course you can
Var på bio med Jessica ikväll och vi såg det visuella orgasmmonstret The Great Gatsby (som jag har varit peppad på i nästan exakt ett helt år). Eftersom jag har taggat den här filmen något så otroligt var jag lite rädd att jag skulle bli besviken, men kan med gott samvete berätta att den verkligen levde upp till mina förväntningar, den var till och med bättre än jag hade vågat hoppats på.
En visuellt fulländad film, med ett fantastiskt soundtrack och en vansinnigt underbar Leonardo DiCaprio i rollen som Gatsby, mannen som förbluffar alla i ett 20-talets New York. Intensiviteten höll i sig genom hela filmen trots att den nästan var två och en halv timme lång. Fick gåshud vid ett flertal tillfällen och blev imponerad av kvalitén på skådespeleriet. Helt klart en film som förtjänas att se på bio.
// Lisa - That's the best thing a girl can be in this world, a beautiful little fool.
Lågvatten vid Veåsand
Space: the final frontier
Vi måste prata om Star Trek.
Jag har aldrig haft någon relation till långköraren Star Trek. Inte sett någonting, varken någon film eller TV-serierna (förutom att zappa förbi några avsnitt av Star Trek: Voyager när det visades på SVT för en herrans massa år sedan). Trots detta har jag såklart hört diverse populärkulturistiska anspelningar som allt från "Live long and prosper" till "Beam me up, Scotty".
Jag har aldrig haft någon relation till långköraren Star Trek. Inte sett någonting, varken någon film eller TV-serierna (förutom att zappa förbi några avsnitt av Star Trek: Voyager när det visades på SVT för en herrans massa år sedan). Trots detta har jag såklart hört diverse populärkulturistiska anspelningar som allt från "Live long and prosper" till "Beam me up, Scotty".
Efter att jag i 11-årsåldern upptäckte Star Wars så blev det genast mer osannolikt att jag skulle börja se Star Trek, då rivaliteten mellan franchiserna fanns. Men trots detta blev jag bjuden med på bio till Star Trek: Into Darkness nu i helgen och eftersom den filmen har varit så otroligt hypead överallt och regisserades av allas vår JJ Abrams (som inte bara har gjort tv-serien Fringe som jag älskade, utan också ska regissera nya Star Wars filmen) så kände jag att det var dags att ta tag i att öppna Pandoras ask.
Väldigt otaggad bestämde jag mig för att se JJ Abrams första Star Trek-film från 2009 kvällen innan bion med ett helt tomt huvud, Jag läste inte på något alls om handlingen och såg ingen trailer. Och de följande två timmarna är något jag aldrig kommer att glömma. Fy vad överraskad jag blev! Fy vad bra den var! Fy vad glad det faktumet gjorde mig! Älskade historien så mycket att jag såg om den tre gånger på nästan lika många dagar. Sjukt sköna karaktärer, sjukt intressant historia och sjukt snygg film (tillskillnad från alla anda hatar jag inte på alla dessa Lens Flares som JJ Abrams överanvände i varenda scen)
När jag klev in i biosalongen i lördags för att se fortsättningen så hade jag medvetet undvikit att se trailern till Star Trek: Into Darkness i ett försök att återskapa känslan av överraskning. Och det funkade. Så sjukt bra film med otroligt sköna karaktärer och spännande historia. Är så fruktansvärt imponerad över att JJ Abrams har lyckats skapa filmer som tilltalar alla dessa Trekkies men även lyckas fånga in oss oinvigda.
Att se dessa filmer fick mig att inse två saker: 1. Fy vad jag älskar Sci-Fi. 2. Detta fick mig att, på riktigt, bli säker på att JJ Abrams kan vinna mitt hjärta med Star Wars - Episode VII. Detta bådar gott mitt folk.
Kan verkligen, från botten av mitt hjärta, rekommendera er att se de två senaste Star Trek-filmerna (om ni inte redan gjort det). Speciellt ni som tänker: "Nä fy vad nördigt, rymdvarelser och skit". Jag önskar att jag kunde få chansen att se dem för första gången igen. Uppleva den där totala euforin som gjorde att jag känner att jag måste ut och predika om dessa filmers genialitet.
// Spock