Lycka är

att cykla genom ett mörkt och stilla Lund en natt i februari.

Åh Sverige, du gör mig knäckt

Haha, alltså skåne-land slutar aldrig att förvirra mig.
Tydligen är det vår härnere nu, såg till och med blommor idag.
IDAG.
24:e februari.
Jag blir tokig.
 
// Lisa - Jag trodde du var bättre utan å va perfekt.

Du vill ha lördag idag, men det var måndag igår. Du vill ha allt, jag ger dig mer

Vad jag älskar att public service älskar britter lika mycket som jag gör.
 
Igår hade den brittiska serien Breathless, som handlar om livet för sjuksköterskor och läkare på ett sjukhus i London i början av 60-talet, premiär på SVT1 (tack för tipset Julia!). Underbara, underbara Jack Davenport spelar en otroligt charmig och optimistik läkare. Iain Glen (aka friendzone-Jorah från Game of Thrones <3) dök också upp. SÅ otroligt bra serie som var precis i min smak. Åh. Längtar tills nästa lördag nu.
 
 
// Hon som inte orkar mera skönhet i världen

Girls "Beach House"

 
 
 

ÅH. HERRE. GUD.

Är så otroligt tacksam för att den magstarka tv-serieversionen av Hannibal blev tilldelad en säsong två. Är så vansinnigt förväntansfull på hur historien kommer att utveckla sig. Covern på "Stand By Me" i trailern var bara magisk.
 

I won't miss that girl I love, I'm just turning back to the man that I once was

Fick ju ett paket med posten nu i torsdags som skulle öppnas på alla hjärtans dag. Sagt och gjort, väntade tålmodigt tills det blev fredag och slet upp det för att finna att fina Becka inte bara hade skickat ner en bilpåse, utan även ritat världens gulligaste bild på Sherlock och Watson (!) med en gullig text inuti. Blev alldeles euforisk och har nu placerat kortet på hedersplats vid mitt skrivbord. Klart jag vill bli din valentin kära ex-granne <3
 
 
// Lisa
 

Bloody pirates!

Har spenderat denna fina lördag med att se alla fyra Pirates of the Caribbean-filmerna. Har fått återuppleva hur otroligt välgjord första, The Curse of the Black Pearl, är. Minns hur tagen jag blev av den första gången jag såg den på bio. Har även skrattat åt hur standarden verkligen sjunker på del två (Dead Man's Chest) och tre (At World's End). Sen såg jag fjärde delen, On Stranger Tides, för första gången och måste verkligen spy lite i min mun åt hur löjlig den var (seriöst, sjöjungfru/präst-historien var BARA patetisk). Är dock ändå lite taggad på nummer fem i serien, då ryktet säger att Jack Davenport, mannen som spelar min favoritkaraktär James Norrington (<3), kommer tillbaka. Också för att en av mina crushes, Rebecca Hall, ryktas dyka upp.
 
 
 
// Lisa - Team Norrington

.




Sometimes I think I have felt everything I'm ever gonna feel. And from here on out, I'm not gonna feel anything new. Just lesser versions of what I've already felt

 
Idag (ja, fortfarande idag. Har inte somnat än, ni vet det argumentet) var det alla hjärtans dag. En otroligt bespottad dag som jag får försvara varje år. Tycker att en dag om året då en blir extra påmind om att en kan göra något kärleksfullt bara är bra. Själv spenderade jag kvällen i fint sällskap av Schulia, då vi tog bussen till Malmö för att ha en helkväll på bio.
 
* Her
Spike Jonzes framtidsdrama som handlade om Theodore (gestaltad av en känslosam Joaquin Phoenix), en ensam man som jobbar på ett företag som komponerar "vackra handskrivna brev". Han lever i ett framtidens Los Angeles som är skrämmande lik vår nutid, dvs en massa telefonflipprande och hörlurar i öronen vart en än går. När han inköper ett nytt artificiellt intelligent operativsystem (röstskådespeladd av Scarlett Johansson) delar de ett förhållande som gräver djupt i vår mänskliga ensamhet och vad kärlek egentligen betyder. Mycket Oscarsbuzz runt denna film, som jag tyckte var väldigt tänkvärd men inte speciellt sympatisk. Fick samma obehagskänslor som när jag såg Ruby Sparks första gången. Dock var det ett otroligt foto, men historien lämnade mig med en känsla av hopplöshet.
 
 
* RoboCop
Remake:en av 80-tals klassikern med vår egen Joel Kinnaman i titelrollen som polisen Alex, som efter ett mordförsök får en andra chans till livet då företaget OmnicCorp tar hjälp av Dr. Norton ("mysigt gestaltad av Gary Oldman") för att bygga in vad som är kvar av honom i en militärrobot. Lättsam actionrulle som bjöd på rätt mycket skratt (mest pga att Samuel L Jackson inte kan vara seriös för fem öre). En snygg film som var sevärd.
 
 
// Lisa - The past is just a story we tell ourselves.

Ett mystiskt paket

När jag hämtade posten idag var det inte bara mitt SJ Priokort (som jag äntligen beställt) och räkningar från Telia som låg där, ett väldigt mystiskt paket med den mystiska uppmaningen "öppnas på fredag!" fanns även i postlådan. Spännande. Är det en tablettask? En kattunge? Eller en lock från James Spader? Mystiken tätnar.


//Sherlock Holmes


"Äh skitsamma, jag vetifan"

Paradise Hotel, som jag följt slaviskt sen det började innan jul, hade sin final nu i veckan. Vinnaren blev riks-psykot Jeppe som jävlades genom hela tävlingen. Kul tv blev det i alla fall. Nu i eferhand har inte bara Aina och Thobias
börjat med en podd, utan personen jag ogillade i början men började älska efter några veckor, Samir, har skaffat youtubekanal. Haha, vilken lirare:
 
 

// Lisa

Tru dat




Forget about love

Var i fina Uppsala i helgen och passade på att gå på bio med min kära soon-to-be-lärare: Rebecka. Vi var båda sugna (ehe) på Lars von Triers senaste omtalade film: Nymphomaniac. Vilket innebar att jag numera har sett min första biofilm med paus (fyra timmar lång film, 20 minuters paus i mitten).

Lars von Trier är en väldigt kompromisslös regissör. Jag vet att många har svårt för honom, då han verkligen gör film på sitt eget sätt och kan vara rätt kontroversiell. Har själv bara sett två av hans filmer förut: Dancer in the Dark (som jag är väldigt ambivalent till) och Melancholia (som jag inte kunde sluta älta på flera dagar pga ångest) och måste säga att jag var taggad men också skeptisk till Nymphomaniac.
 
Filmen handlar i alla fall om Joe (spelad som ung av Stacey Martin och som äldre av Charlotte Gainsbourg), en kvinna var sexliv vi får följa från debuten till medelåldern genom att hon berättar sitt livshistoria för en främling, Seligman, (spelad av en väldigt duktig/stirrig Stellan Skarsgård) som tar hem henne efter att han hittar henne misshandlad ute på gatan.

Otroligt starkt skådespelarensemble med väldigt komplexa karaktärer (Jamie Bell som sadist var ett genidrag). En intressant historia med ett otroligt finspelat samspel mellan nutidens berättande med lustiga anekdoter om diverse religiösa och triviala kopplingar av Seligman (Skarsgård) och tillbakablickar av Joe. En djupdykande skildring av vilka normer vi som människor har och filmen får oss som publik ofta att ifrågasätta vår egen etik och moral, vilket jag uppskattade. Filmen är uppdelad i två delar, vilka båda har otroligt ångestladdade avslut. I överlag tycker jag verkligen att det var en sinnesjukt intressant film som jag uppmanar er alla att se om ni kan.



// ()

RSS 2.0