Sitter för tillfället på Arlanda efter en otroligt mysig helg i London tillsammans med min kära särbo Jessica.

Har haft sjukt kul och gårdagskvällen blev The Grande Finale med Loreen som kammade hem storvinsten till Sverige i Eurovision Song Contest 2012. Otroligt. Satt i en källare tillsammans med glada britter och skrek när 12:a efter 12:a gick till Sverige (skrattade även åt hur jävla nöjd Christer "Schlagerkungen" Björkman var).

Jag befinner mig för tillfället i en buss tillsammans med min kära särbo Jessica. Vi är på väg mot Arlanda, där vi ska kliva på ett plan som tar oss vidare till London. Kommer hem igen gör vi på söndag. Laters, baby.

// Lisa - Vackert färgad senapsgas.

att sova i min egen säng.

När jag och Julia var i Köpenhamn igår möttes vi inte bara av de alltid lika vanliga indianer-som-spelar-panflöjt-och-hänger-i-varje-storstadskärna, utan vi såg också ett par grabbar som spelade allt från "Sexy And I Know It" till Michael Jackson på ölflaskor. Vansinnigt underhållande. Deras namn var "Flaskedrengene". (eller "The Bottle Boys", väldigt internationellt)

Efter en väldigt sömnlös flygtur är jag hemma på svensk mark igen. Men befinner mig för tillfället i Lund och hälsar på universitetsstudenten Julia. Vi såg The Avengers (igen) igår. SÅ. SJUKT. BRA!

att spännande saker händer för människor jag bryr mig om.

Var på bio idag igen denna eftermiddag, då vädret än en gång inte var på min sida (det spöregnade då jag, utan paraply, sprang dödsföraktande till bussen bara för att inse att jag hade glömt nyckeln i Antons väska som obekvämt nog var kvar på skolan med honom och hans sketching class). Så med dyngsura tygskor tog jag min tillflykt till biomörkret med "Dark Shadows" i väntan på att Anton skulle komma hem igen.

Jag sjöng med i 70-tals musiken, skrattade åt en dråplig Johnny Depp som vampyr och konstaterade än en gång att Tim Burton (aka filmens regissör) är så jävla kär i Mr. Depp (hans tell-tale den här gången var att i introduktionen så sjöngs det "I love you" för full hals när Johnnys namn dök upp på bioduken).

Klev upp med tuppen (läs: innan klockan åtta) imorse för att följa med Anton till hans skola. Sjukt fint läge med öppet hav alldeles utanför knuten borta i Brooklyn. Insåg hur mycket jag egentligen saknar skolmiljön. Väl där fick jag se en fin modevisning och mumsade på en bagel för första gången någonsin.

Jessica: "Nu vill han bara ha tillbaka henne för att hon är fin i håret."

Efter en skön picknick i Central Park blev det en väldigt tokig kväll som avslutades på ett amerikanskt Diner som var öppet 24h. Det blev bara friterat och när jag gick på deras toa möttes jag av Phil Collins "Against all odds" i högtalarna. Väldigt fint sätt att avsluta min 20:e födelsedag på.

Idag sov jag till halv sex på eftermiddagen. I love New York.

Vandrade på The Brooklyn Bridge tillsammans med en väldigt söt Anton denna eftermiddag. Är genuint lycklig just nu. Trots att jag såg ditt namn på en chokladkaka.

Såg The Hunger Games på bio igår. (Ja, jag vet att jag har gnällt som ett barn om hur jag inte ska se den för att den är så hypead blabla. Men jag kunde inte motstå!)

Den var väldigt mycket bättre än jag trodde. Sjukt intressant och rätt så sorglig. Men PRECIS som jag misstänkte var det exakt som en korsning mellan den underbara Battle Royal och den mycket mobbade Twilight.

Dock älskade jag filmningen och de bitvis korta scenerna. Historian var också väldigt mångsidig. Funderar starkt på att läsa böckerna nu bara för det. Haha.

Då en kille på tunnelbanan satt och skissade av mig i sitt block trots att jag aldrig sett honom förut och än mindre pratat med han.

Ibland får jag tillbaka mitt hopp för mänskligheten.

HAHAHAHAHA.

Har haft en lite småkall dag här i New York idag.

Besökte Ground Zero vilket var mycket mer känslosamt än jag trodde att det skulle vara, jag spanade på välklädda män på Wall Street (ibland är det nästan magi vad en vit skjorta och ett par kostymbyxor kan göra med en man) och köpte knäckebröd. Imorgon säger meteorologen att det ska regna så det blir nog museum för hela slanten.

Utnyttjar the free wi-fi som Apple Store så fint har. Vansinnigt mycket folk och hetsen över diverse iPads, iPhones, iLife ect är galen. Väldigt trevlig personal är det dock. Steve Jobs, may you rest in peace, du har verkligen skapat något stort. ("Genius Bar" var kanske lite väl nördigt)

Utnyttjar the free wi-fi som Apple Store så fint har. Vansinnigt mycket folk och hetsen över diverse iPads, iPhones, iLife ect är galen. Väldigt trevlig personal är det dock. Steve Jobs, may you rest in peace, du har verkligen skapat något stort. ("Genius Bar" var kanske lite väl nördigt)

Har nu spenderat över två dygn i en av världens mäktigaste städer. Har hunnit äta frozen yoghurt för första gången (så sinnessjukt gott!), vandrat förbi Central Park mitt i natten, skrattat åt folk som var utklädda till The Avengers på Time Square, förundrats över hur Amerikaner verkar älska sina tillsatser lite för mycket, vandrat ner för 8 Ave med Phil Collins i öronen, fått nackspärr av alla vackra skyskrapor och pussats med Anton (som för övrigt bor bara två kvarter från Time Square!).

New York, du är fantastisk.

"Hon frågar mig något, men jag kan inte svara på det. Jag kan inte ens förstå innebörden i frågan. Naturligtvis hör jag vad hon säger. Min trumhinna vibrerar, vibrationerna fortplantar sig till hjärnan och blir till ord. Men ord och mening hänger inte ihop. Jag blir förvirrad och rodnar och säger något osammanhängande."

Utdrag ur boken "Kafka På Stranden" av Haruki Murakami.

Har vandrat runt i (nästan) tomma terminaler på Arlanda, stirrat på folk som sover på konstiga soffor och förundrats över hur mycket jag älskar den här flygplatsen. God natt på er!

Jag älskar att åka tåg. Jag älskar att se världen susa förbi utanför fönstret. Jag älskar känslan av att vara på väg någonstans, både om målet är borta eller hemma.

Alla människor som är på väg till sin familj, som ska möta en gammal vän i en annan stad, som flyr bort ett tag från sitt liv, som ska jobba hela veckan för att sen få återvända hem igen på helgen, alla dem möts på tåget.

Min favoritmedresenär just denna kväll är en gammal man i finkostym med en otroligt gammal och svinhäftig väska. Trenchcoat har han också. Gentleman så det skriker om det är han då han tog upp min flaska jag tappade i golvet ("did you drop yours on purpose?" som Kitty i Stolthet och Fördom skulle ha sagt det).

Vaknade upp första maj med ett blåmärke på armen (det brukar sluta så då man umgås med Johanna och Henke) och ringde sen Becka för att planera hur vi skulle göra med vår "jag-åker-till-New-York/hon-åker-till-Zambia-kväll". Vi åt tacos och såg på film (hahaha, No Shit Sherlock).

* Drive (Den otroligt hypeade och senare även otroligt kritikerrosade Drive med Ryan Gosling som stuntförare/flyktbilschaufför hade jag hört fina ord mycket om. Tyckte INTE att den levde upp till mina förväntningar. Helt okej film, sinnesjukt snyggt gjord och passande soundtrack, men historien gav mig föga tillfredställelse)
* 17 Again (Matthew Perry [aka Chandler från Vänner] ligger i skilsmässa med sin fru, hans barn pratar inte med honom och han är inneboende hos sin otroligt nördiga [LÄS: fantastiska] vän Ned. Han tänker bara tillbaka på sina glada dagar som skolans basketstjärna. En tokig vaktmästare gör att han förvandlas till en 17-årig Zac Efron. Jag har haft stora problem med den grabben förut, och hur mycket det än tar emot att säga det så tyckte jag att han var riktigt duktig. Jag säger dock som Elizabeth Bennet: It would be most inconvenient since I have sworn to loathe him for all eternity. Filmen i sig var väldigt söt och rolig, sen är jag en sucker för "kroppsbytar-filmer")



// Lisa - I think our hands just made a baby.