.
Fly on the wings of love
Spenderade en helt vanlig tisdagskväll tillsammans med Becka då vi lyxade till det med tacos, såg filmen Remember Me (som var väldigt töntig fram till slutet som gjorde att den blev helt okej. Hatar Robert Pattinson, älskar Pierce Brosnan) och googlade på gamla eurovision/melodifestivalen-klipp. Älskar stunder som dessa.
// Lisa - But I want a future... I want a girlfriend, a wife, a divorce, and a mid-life stalking episode.
En sådan glädje att jag får ont i hjärtat
Sometimes you can break something so bad, that it can't get put back together
Innan Oscarsgalan igår klämde jag och Jessica in en sista nominerad film att se. Det var Beasts of the Southern Wild där publiken får följa Hushpuppy, en 6-årig tjejs (spelad av skådespelerskan med det otroligt svårutalade förnamnet: Quvenzhané Wallis) liv i en avlägsen del av den amerikanska södern.
En speciell film som rörde sig utanför ramarna över vad som är en klassisk historia. Upplägget var intressant, men historien i sig var inget jag hurrade mycket över. Dock vet ni som känner mig att jag har stora problem med barnskådespelare, då jag sällan tycker att de är trovärdiga. Men fy satan i gatan vad bra lilla Q var. Galet duktig liten tjej.
// Lisa - When an animal gets sick here, they plug it into the wall.
"Three years ago, before we decided to do a straight swap, I had been committed to play Margaret Thatcher... Meryl was Steven's first choice for Lincoln. I'd like to see that version"
Spenderade hela 8 (!) timmar i soffan (med paus för toabesök och ispåfyllning) hemma hos Dexter (aka Jessicus) igår då Oscarsgalan 2013 stod på agendan. Höjdpunkterna under nattens gala var:
* Seth Macfarlane. Han var riktigt, riktigt bra som värd tyckte jag. Varvade sång och munterhet med lite bitskare skämt.
* Att en stor del av The Avengers (inklusive den alltid lika underbara
Robert Downey Jr.)
delade ut pris.
* Att Life of Pi vann 4 Oscars. Lite ledsen dock att den inte vann för Bästa Film (hoppades trots de låga oddsen), den var verkligen min favoritfilm bland de nominerade.
* Och det här ögonblicket:
Jag ska inte ljuga för er. Jag grät när Daniel Day-Lewis höll sitt otroligt ödmjuka tal (men, let's face it, vi visste alla att han skulle vinna). Den mannen alltså. Det bästa vi har i skådespelarväg (tillsammans med Leonardo DiCaprio). Magiskt.
I överlag är jag riktigt nöjd med galan, mycket priser gick till det jag hade hoppats på trots allt.
// Lisa - "You guys are just standing up because you feel bad that I fell"
If you can't hold on, then baby don't save me
Vilka våra respektive avsikter än är förs vi tillsammans och i samma hastighet med av tidens ström
I fredags tog jag bussen in till stan för att spendera lite tid med min kära särbo Dexter. Vi pratade om ditt och datt, åt kebab och såg lite film:
* Amour (Denna fransk/tysk/öterrikiska film har vunnit guldpalmen i Cannes och är en stor favorit till Oscarsgalan. Handlar om ett gammalt par, Anne och Georges, som lever ett relativt kultiverat liv. En dag får Anne en stroke och vi får följa deras kamp att gå tillbaka till vardagen. Den föll mig inte alls i smaken, tyckte att den var alldeles för långtråkig och enformig. Usch. Dålig rent ut sagt)
* The Factory (En seriemördare som dödar prostituerade härjar i Buffalo och poliserna Mike Fletcher [John Cusack <3] och Kelsey Walker [Jennifer Carpenter, aka Deb i Dexter] har jobbat på fallet i flera år. Efter en olyckshändelse råkar mördaren kidnappa Mikes dotter och det blir plötsligt personligt. Jag tyckte att den var spännande och sevärd, men inte det bästa jag sett i genren)
// Lisa - You are a monster sometimes.
Du ska inte tro att min landsflykt beror på dig. Inbilla dig ingenting min vän
Tillbringade lördagskvällen tillsammans med kärt Dockstafolk i Fjällräven Center i Örnsköldsvik, eftersom
Tomas Ledin är ute på Sverigeturné med sin show
Ledin Showtime. Showen i sig var underhållande och söt, även om jag och Becka kände att den kanske inte riktade sig till människor i vår ålder (läs: istället till kvinnor i medelåldern). Som extranummer gjorde han en otroligt fin version av "
En Del Av Mitt Hjärta".
Now would you please stop raining on me!
Mellan alla modevisningar och frozen yoghurts i New York hann jag och Anton också gå och se på tre biofilmer:
* Identity Thief (Sandy [spelad av den otroligt rolige Jason Bateman, från Horrible Bosses] är en helt vanlig man som kämpar på med sitt jobb, sin familj och sina barn. En dag upptäcker han att hans kreditkort har blivit spärrat och han inser att någon har stulit hans identitet. Eftersom polisen inte kan hjälpa honom ger han sig ut på en jakt efter kvinnan [spelad av Melissa McCarthy, Bridesmaids] som låtsas vara honom. Otroligt rolig film med väldigt mycket hjärta)
* Side Effects (Rooney Mara [aka Lisbet Salander i The Girl with the Dragon Tattoo] spelar en deprimerad kvinna som börjar gå i sömnen efter att hon äter en ny medicin. Allt slutar i en otroligt mörk nedåtspiral av psykiska sjukdomar, tvivel och maktlöshet i ett system som vi själva har skapat. Blev väldigt imponerad av Catherine Zeta-Jones skådespeleri faktiskt [trodde aldrig jag skulle skriva den meningen])
* Beautiful Creatures (Ända sedan Twilight kom på bio för några år sedan har det bokstavligt talat kryllat av liknande historier. I denna möter vi Ethan, som bor i en amerikansk småstad och längtar bort. En dag börjar Lena i hans klass, en tjej som visar sig vara mer komplicerad än han hade kunnat ana. Magi, häxor och gamla förbannelser blir hans vardag. Helt okej film, men inget jag lär se om. Jeremy Irons [aka Scar i den engelska
versionen av Lejonkungen <3] gjorde hela filmen för mig. Dock var den fortfarande bättre än Twilight)
// Lisa - There's a new world mama. It ain't all dark, and it ain't all light, and it ain't all ours.
That's what we have in common, nurse Rached. We both hate me
Har haft den bästa sämsta dagen någonsin. Jämfört med andra sämsta dagar så har den helt klart varit bäst men ack så störande ändå. Inget har fungerat, inte ens sömn (hej jetlag, trevligt att träffas). Aja.
Såg filmen Flight ikväll. Denzel Washington spelar en pilot med grava alkoholproblem som efter en galen kraschlandning bli ifrågasatt av den pågående utredningen. Så sjukt stark film. Så sjukt fin film. Är dock vansinnigt glad att jag inte såg den innan jag kom hem från New York, satt nämligen och panikgrät igenom hela kraschscenen. Uggabugga. Något jag älskade var soundtracket, magiskt. Kan verkligen varmt rekommendera den.
// Lisa - You're feelin' alright, I'm not feelin' to good myself.
Det jag saknar allra mest med NYC (ja, eller delad förstaplats med Anton då):
Xoxo FroYo Girl
Home Swe(den)et Home
Har återigen svensk mark under fötterna efter en väldigt fin tid i New York.
Jag tycker att flyga kan vara otroligt frihetsbegivande. Jag älskar verkligen att titta ut över ett fluffigt molnhav med musik i öronen och drömma mig bort eller hem. Men något jag verkligen avskyr är att starta. Det är då jag dyker ner i sätet och nynnar tyst för mig själv som en crazy person för att stänga ute alla tankar på brinnande jetmotorer och löpsedlar med stora svarta bokstäver med ord som "döda" och "krasch". Nattens flygresa var sjukt turbulent biten mellan NY och Island vilket resulterade i att det inte blev mycket sömn.
Nu blir det dock tågåkning (aka mitt absoluta favoritfärdmedel!) som väntar för att ta mig hem till snöiga Norrland igen.
Stop messing with my mind 'cause you'll never have my heart
Vet att alla hjärtans dag är över hemma i Sverige men eftersom kvällen är ung här i Amerikatt så vill jag ändå säga: Glad Alla hjärtans Dag!
Och till er haters som inte gillar denna underbara högtid har jag en uppgift: gå in på Google, skriv "kattungar" i sökfältet och dö söthets-döden. Om ni fortfarande står fast vid er åsikt har ni ingen själ.
You can help yourself by being truthful
Var och såg den Oscarsnominerade filmen Zero Dark Thirty häromdagen. Den handlar om jakten på Usama Bin Ladin efter 9/11. Otroligt stark film som hade ett väldigt känslomässigt intro med telefonsamtal ifrån de två tornen på den ödesdigra dagen för 12 år sedan.
Jessica Chastain var briljant i huvudrollen, en otroligt duktig skådespelerska som fick mig att sympatisera med hennes karaktärs olika känslomässiga stadier trots en otrolig grymhet bitvis. Jag älskade filmen, en av mina favoriter inför den kommande Oscarsgalan.
För jag fattar ju inte vad du säger även om jag hör
Var på Fashion Media Brunch tillsammans med Anton idag som höll till på hotellet Yotel. Rusk (som är ett hårvårdsmärke som också anordnade en modevisning vi var på igår) var värd och det var diverse designers som presenterade och pratade om sina linjer. Jag fastnade speciellt för Lily Lorraine (som också visade sin kollektion på gårdagens visning) då hon mixade ett otroligt bekvämt tyg med en otroligt välskräddad och exklusiv look.
// The girl who tags along
New York - The city of opportunity
Var tillsammans med Anton på designern Diego Binettis visning igår. Eftersom Anton har jobbat för Diego förut och han behövde hjälp fick jag nu för första gången i mitt liv hjälpa till att klä modeller (inte ett jobb jag tror jag ska satsa på dock, haha).
Själva visningen var väldigt otraditionell då det var mer som en fest än en visning. Den var i ett konstgalleri och medan ett rockband spelade live slutade allt med att alla modeller, Diego och besökarna öste på dansgolvet. Sjukt roligt!
You desired my attention but denied my affections
Lycka är
Om konsten att "vill man vara fin får man lida pin"
Några människor jag verkligen beundrar är de som är välklädda tåg/flygresenärer. Det är något otroligt exklusivt med skinande kostymskor och vackra kappor på resande fot. Tror att det sitter mycket i att jag själv aldrig reser i något annat än det mest bekväma jag hittar. Sitter för tillfället på Arlanda i full mjukis-dress.
Only hate the road when you're missing home
Har (efter tips från Andreas) upptäckt att SVT visar en serie som heter
Mr. Selfridge på lördagar klockan 21.30 och den handlar om mannen som byggde varuhuset i London med samma namn i början av 1900-talet. Lite
Downton Abbey (<3) möter den svenska serien
Varuhuset. Hehe. Och
Jeremy Piven (aka allas vår Ari Gold från
Entourage) spelar huvudrollen så jag tror på den här serien. Kolla in första avsnittet på
SVTplay här.
Give me hope in silence. It's easier, it's kinder
Såg nyss (senaste versionen från 2011 av) Wuthering Heights (aka Svindlande Höjder).
Älskar miljöerna. Älskar de dialogfria scenerna. Älskar ångesten. Älskar hur halva boken är struken ur manuset. Älskar hur äckligt osympatisk Cathy fortfarande är.
Ångest i dess vackraste form.
// Lisa - Strö lite socker på mig är du vänlig.
Surprise Motherfucker!
Har haft en väldigt fin tid senaste veckan.
Levt mitt liv i min blommiga väska mellan olika adresser i Umeå/Örnsköldsvik, sett The Master på bio (och blev galet imponerad av intervjusessionen, otroligt starkt skådespeleri), blivit bjuden på fläskfilé under ett berg av spagetti mitt i natten, åkt tågtågtåg, plöjt igenom hela säsong sju av Dexter (serien som fick mig att förtjäna smeknamnet Doakes) tillsammans med Dexter, fnissat åt 9gag under småtimmarna, blivit besviken på filmen Looper och diskat i en lägenhet som inte ens var min samtidigt som jag lyssnat på Phil Collins. Är hemma nu igen och ska i princip bara packa om för jag drar till New York om tre dagar. Fuck yeah.
// Lisa - You're a serial killer and I'm more fucked up than you are.
Låg vaken inatt och fnissade till den här bilden:
"En wax bean mot din stink bean"
Spelkväll för första gången i Umeå istället för ute på Näset. Vann gjorde jag inte, men blev inte besegrad av DD i alla fall (så jag är nöjd).
