Nu är det slutet på 00-talet och jag har upplevt mitt allra första hela decennium.

2009 har varit året då jag har sett fler filmer än någonsin förut, rest enda bort till Asien, upptäckt att sommarjobb är otroligt överskattat, sett det allra sista avsnittet av Prison Break och det kändes som en liten bit av min själ dog, insett att det är nästan lika jobbigt att hata som att älska och fallit än en gång.

I början av 2009 kämpade jag på i god takt i skolan, och det mesta funkade som det skulle. Det blev många söndagar nere vid köksbordet sittandes med matten och ett glas is-kaffe samtidigt som Coldplay, Ryan Adams eller Maroon 5 spelades på stereon. Jag såg de nya Beckfilmerna och Mikael Persbrandt var lika het som vanligt.
I April flög familjen till Kina, och mer specifikt Beijing. Det var otroligt intressant men den hemska flygresan dit och tempot där var inte lika kul. Jag fyllde 17 år i maj, och sommarlovet kom.

Det blev tältning i Kälsviken, resa till Norge med husbilen, Hamnfesten, Kramfors Stadsfest, Bo Kaspers Orkester var i stan, lite jobb på ICA, badning, filmtittning och en hel del skratt. Jag och Jessica tittade på alla Gudfadern filmerna på en dag och det var en av mina stoltaste ögonblick det här året. 

Skolan började igen till hösten och helt plöstligt bytte man klassnamn från NV1b till NV2b. Det tog ett bra tag innan jag lärde mig att skriva rätt kan jag säga. Alla var glada och på höstlovet gick jag och några ur klassen på min första Hockeymatch. Den var bättre än väntat. Det blev även tacos med gamla vänner. December har gått sjukt fort och inte varit sådär jättebra, men imorgon är det inte bara ett nytt år utan även ett nytt decennium och det känns stort. Och spännande.

Årets bästa händelse: När jag fick Spotify var jag ganska lycklig. Sen var Bo Kaspers Orkester i stan och sista dagen innan vi började skola riktigt vacker också.
Årets värsta händelse: Hela december.
Årets bästa bio: 2012. Helt klart. John Cusack och otroligt häftiga specialeffekter kan aldrig bli fel.
Bästa filmen jag sett i år: Iron Man. Helt sjukt bra. Och sen är Robert Downey Jr. så sinnesjukt underbar. 
Bästa låten jag hört i år: Uno Svenningsson - Andas genom mig, Ryan Adams - Desire eller Kings of Leon -Closer
Bästa boken jag läst i år: Antingen Jane Eyre eller Män som hatar kvinnor
Bästa TV-serien jag sett i år: Prison Break var inne på sin fjärde och sista säsong under det här året, och jag skiter i alla som säger att serien blev sämre. Jag tyckte att den var riktigt bra enda till slutet. Men House, Gossip Girl och Dexter ligger ganska högt upp på listan också.
Årets besattheter: Is-kaffe, film, Stolthet och Fördom, att cykla runt en vacker sommardag och min underbara trotjänare (iPod nano som är tre år gammal)

Hoppas nu alla får en underbar Nyårsafton och så syns vi nästa år igen!



// Lisa - I sense that this is going to be a marvelous year

Idag har det inte hänt så mycket vettigt på skolan.












Fy tusan vad oseriösa människor jag känner. Hahaha.
Förutom att fula sig har vi även spelat kort idag. I massor.

Ikväll har Elin och Becka ätit tacos här. Sen kom Marre, vi bytte lite julklappar, kollade gamla bilder och snackade gamla minnen. Otroligt värd dag kan jag säga <3

// Lisa

Har fått en massa gamla mobilbilder av Becka från när vi gick i högstadiet och har suttit och kollat igenom de ikväll.

Fy tusan vad längesen det var. Högstadiet. Bara ordet känns främmande och surrealistiskt. Har det verkligen hänt? Och vad allt var annorlunda. Högstadiet var inte så kul egentligen, men jag kommer nästan bara ihåg de bra sakerna. Dock saknar jag det inte. Men jag är glad att jag har fått chansen att genomleva den tiden. Förresten, det finns nog en sak jag saknar. Den där känslan av att sitta nere i soffan i biblioteket och inte göra något speciellt förutom att hänga. Åh.




Bildserie på förslag av Marre eller Elin troligtvis.
Jag älskar verkligen den sista bilden.
Vet inte hur många gånger jag har skrattat åt den.
För det ser verkligen ut som Kalle ska slå mig i huvudet.
Otroligt värt.

// Lisa <3 Nostalgi

Den här dagen var inte ämnad att bli bra.
Vaknade av att nyhetsuppläsaren på P3 nästan skrek ut i etern:
"Den 32-åriga skådespelerskan Brittany Murphy är DÖD!"

Dock är det så att, ärligt talat, bryr jag mig inte speciellt mycket. Det enda som känns lite konstigt är att kändisar kan dö. Det är ganska overkligt i min värld. De enda filmerna jag minns att hon har varit med i, som jag har sett, är Little Black Book och Cherry Falls (varav den sistnämda faktist är riktigt bra. Men inte var det hennes förtjänst)



// Lisa - I've got better things to do with my time

Idag var det fjärde advent, vilket är synonymt med Julmusiken är i Docksta. Jag och Anton gick (läs: åkte bil med mamma) dit och även fast vi kom i hyffsad god tid var kyrkan proppfull. Verkade som de allra flesta människor här i våran lilla by var lika angelägna som oss att få höra lite körer sjunga vackra julsånger. Alla var riktigt duktiga, och både Marre och Bea sjöng solo riktigt vackert.

 



Efter kyrkan for jag och Anton hem till han, åt middag och såg på Gossip Girl.
Nu: Film <3

// Lisa - Calling them "shallow" and "superficial" didn't work?

När jag var på toa bytte hon bakrundsbild på min dator till det här:


Jag märkte det inte förens hon hade åkt hem igen.
Nu blir det film.

// SuckarN

Ikväll masade jag mig iväg ner till Docksta centrum och MUMS glöggfest i 22:an (jag älskar att säga det där!), eftersom det var gratis fika och Elgamabe-kören skulle sjunga. Det blev vacker julsång, snack om engelska jultraditioner av Fey och tyska jultraditioner av Kerstin (?). Sen fick jag julmust och en lussebulle. Otroligt värt.





// En STOLT naturare som inte planerar att vara med i någon nedrans brännbollsturnering

Jag hade verkligen totalt glömt bort att det var Lucia idag. Det kändes lite jobbigt. Men men, en lussebulle har jag iallafall ätit nu men det blir inte så mycket mera lucia-aktigt än så för min egen del. Orkar inte gå till kyrkan ikväll och se på Luciatåget i kyrkan. För det är ju Gossip Girl. Och det känns viktigare. Haha.


Hittade denna bild från vårat Luciatåg i 6:an. Prislöst.

// Lisa - Fast jag inte sett dig på så länge, tänker jag på dig ibland.

Det finns få saker som ger mig mer julkänsla än att se B-iga amerikanska julfilmer på lediga dagar. Idag kollade jag på Stealing Christmas, om en tjuv som flyr till en småstad efter ett misslyckat rånförsök, och jobbar som tomte hemma hos en kvinna. Om dom blev kära? Om han ångrade sig på slutet och berättade sanningen? Om det slutade lyckligt? Gissa tre gånger.



// Hon som vill ha riktigt mycket snö, för att en grön jul är helt enkelt värdelös.

// Lisa - I feel like I am swimming through pavements

Igår var en viss Johanna hemma hos mig. Det var riktigt mysigt, vi åt lösgodis en helt vanlig måndagskväll, såg på 30 Days of Night (kärlek till de otroligt slappa vampyrerna som orkar vänta i flera hundra år på att få äta, bara för att kunna jävlas med folk istället) och jag kan säga att det inte blev speciellt mycket sömn. Dock lyckades jag tillslut dra Johanna till sängen trots att hon ville springa runt och leka vampyr istället för att sova. En helvärd kväll må jag säga.

Sen har jag återupptäckt en av de ösigaste låtarna någonsin:
Jason Derulo - Whatcha Say

Nu ska jag jobba lite med psykologin. Måste erkänna att jag har lite panik. För jag har inte skrivit någonting alls. Och det ska in på torsdag. Och ikväll ska jag hinna se på Ugly Betty också. Och jag har sovit alldeles för få timmar inatt för att orka vara uppe speciellt mycket längre efter det. Åh, dagens i-landsproblem. Det finns alltför många.

// Hon som vet att Bo Kaspers Orkester och Eric Gadd är helt skilda saker.

Ikväll gick The Pursuit of Happyness på tv, och jag tog en välförtjänt paus i mitt stökande här hemma och kollade på den. Den var ungefär lika sorglig som jag trodde att den skulle vara, och det är än en gång bevisat att sålänge du kämpar ditt allra yttersta, så kan du klara vad som helst. Säga vad man vill om Will Smith, men jag tycker faktist om honom. Och han klarar av att vara seriös.



// Lisa - If you want somethin', go get it. Period.

För att Adam Levine är gud. Nu känns allting mycket bättre.



// Lisa - I'm sick of the secrets.

Jag måste stanna upp ibland och bara suga in nuet.

För det är redan torsdag. Vart tog resten av veckan vägen? Var det inte jag som nyss satt där på dödens-mattelektion i måndags och klagade över att jag inte orkade jobba och att veckan var alldeles för lång? Nu är det helt plötsligt snart fredag (på riktigt, och inte den där "snart fredag" som jag använder varje skoldag för att se ljuset i slutet av tunneln och fortsätta spinga emot det). Tiden går för fort.

Idag fick jag flashbacks från ettan (eftersom Jörgen [min matte lärare] skrev upp "det vridande momentet" på tavlan under våran fysiklabb, för att han skulle ha några ettor efter oss, och ville förbereda sig). Vart tog min tid i ettan vägen? Var det verkligen så längesen jag satt på det där provet? Har jag redan gått halva min gymnasietid? Är det snart slut på allt det här? Men det började ju nyss. Det är inte rättvist. Jag förstår helt seriöst inte vart all tid tar vägen.

Det är helt sjuk vilka små val som påverkar våra liv egentligen och formar oss till de människor vi är idag. Jag förstår ingenting av det här. Tiden är helt klart väldigt sneaky.


3 år gammal bild. Öppet hus på herrskog. Herregud. Det var en evighet sen.

// Lisa - Det finns människor ingen jävel vill se.